I denna helga fastetid

 I denna helga fastetid nalkas vi

dig och ber om frid , förlåtelse, för-

soning. Nu är din dag och nådens stund.

Hela ditt folk kring jordens rund sig 

reder till din boning. Öppna vårt 

hjärtas slutna ru, väck oss ur själviskhetens 

sömn, ge oss en blick för alla. Låt 

våra hjärtan vidga sig. Ta allt som skiljer 

oss från dig! Vi går ditt du will kalla .

I denna långa ökentid

vandrar din skara, färdas vi 

mot landet som lovat.

Du som har kallat oss hit ut,

följ oss på vägen , att till slut 

vi smakar påskens gåva.

Sörj för de dina, var och en,

att ingen glöms och väcks för sent 

och lämnas kvar på vägen.

Låt ingen provas allt för hårt,

ingen bli ensam, plågas svårt,

förlora vad han äger.

I denna karga ödemark 

gäller att hålla viljan stark 

och vandra tätt tillsammans.

Boten, försakelsen gör ont,

tar på vår stolthet, tar emot 

när bort från dig vi vandrat.

Gå före oss i eld och moln,

lindra vår törst och stöd vår fot

om ökensanden bränner.

Låt dina källor bryta fram,

trösta oss ljuvligt, håll vår hand,

skänk kraft åt dina vänner.

Låt oss på se vår frihetstid ,

snart komma fram och leva i

riket där du är konung.

Led oss till Kanaan, ditt land,

där allting, vidrört av din hand,

flödar av mjölk och honung,

landet där påskens heta glöd 

lever i allt och ingen nöd 

finns mer och inga tårar.

Den nya sången sjunges där,

sorgen och döden är ej mer,

ditt ansikte vi skådar.

T A. Ekenberg 2002 • M M. Greiter 1525 

I denna heliga fastetid

 I denna helga fastetid nalkas vi 

dig och ber om frid, förlåtelse, försoning.

Nu är din dag och nådens stund.

Hela ditt folk kring jordens rund sig

reder till din boning. Öppna vårt 

hjärtas slutna rum, väck oss ur själviskhetens 

sömn, ge oss en blick för alla. Låt 

våra hjärtan vidga sig. Ta allt som skiljer 

oss från dig! Vi går dit du vill kalla.

I denna långa ökentid 

vandrar din skara, färdas vi

mot landet som du lovat.

Du som har kallat oss hit ut,

följ oss på vägen, att till slut 

vi smakar påskens gåva.

Sörj för de dina , var och e,

att ingen glöms och väcks för sent

och lämnas kvar på vägen.

Låt ingen prövas alltför hårt,

ingen bli ensam, plågas svårt,

förlora vad han äger.

I denna karga ödemark 

gäller att hålla viljan stark

och vandra tätt tillsammans.

Boten, försakelsen gör ont,

tär på vår stolthet, tar emot 

när bort från dig vi vandrat.

Gå före oss i eld och moln,

lindra vår törst och stöd vår fot

om ökensanden bränner.

Låt dina källor bryta fram,

trösta oss ljuvligt, håll vår hand,

skänk kraft åt dina vänner.

Låt oss på se vår frihetstid,

snart komma fram och leva i 

riket där du är konung.

Led oss till Kanaan, ditt land,

där allting, vidrört av din hand,

flödar av mjölk och honung,

landet där påskens heta glöd

lever i allt och ingen nöd

finns mer , och inga tårar.

Den nya sången sjunges där,

sorgen och döden är ej mer,

ditt ansikte vi skådar.

T A. Ekenberg 2002 • M M. Greiter 1525 

Natten flyr undan

 Natten flyr undan, låt oss sjunga hymner.

Rena vår tunga till att värdigt prisa,

Herre, din ära, låt ditt ljus från höjden 

lysa i mörkret. Amen.

Utvalda vänner, Mose och Elia,

såg din förvandling på förklaringsberget:

ansiktet lyste och din klädnad glänste 

klart såsom solen.

Fadern bar vittne: Du är ende Sonen,

änglarnas ära , bröd och glädjekälla.

Vi dig bekänner : Du är världens frälsning,

vägen och livet.

Rena vårt hjärta, rena våra kroppar. 

låt en gudomlig eld oss ständigt bränna 

vakande gör oss, låt ej lampan slockna 

i våra händer.

Var du vår föda, var vår kraft och vila,

levande vatten låt oss ur dig dricka,

tag ur vårt hjärta avund, stolthet, vrede,

sorger och klagan.

Var du vår lykta, ljus i världens dunkel,

låt oss ej fångas i den ondes snaror,

lös alla bojor, för oss sist till rikets 

strålande klarhet.

Låt oss med lovsång hylla himlens Herre,

Frälsaren fira, nådens gode Konung,

må hela världen Andens stora ära 

enigt förkunna . Amen.

T O. sator rerum, reparator aevi, 900-talet , A. Härdelin 1985

M Medeltida 

Tänk på honom som var frestad

 Tänk på honom som var frestad såsom

du i alla stycken, honom som vid korset 

fästad drack för den bittra drycken.

Ren och helig , han allena kunde frälsning 

oss förvärva, att vi , heliga och 

rena, skulle paradiset ärva.

Upp min själ, att korset bära,

du i tålamod skall övas.

Vill du leva till Guds ära 

skall i frestelser du prövas.

Den som har med Jesus lider 

salighet och tröst skall finna,

den som vakar , beder, strider 

målet för sin tro skall hinna.

Upp att vinna segerlönen !

Låt Guds kärlek bli besvarad.

Dig i frestelsen skall bönen,

ordet och din tro bevara.

Upp att Herren lov förklara,

o mitt hjärta, o min tunga,

tills du får bland helgons skara 

helig, helig , helig sjunga.

T J. O Wallin 1814 , A. Frostenson 1980• M J. Cruger 1649

Allt, o Fader , till din ära

 Allt, o Fader till din ära, allt, min 

Gud, till ditt behag. Kom att nu mitt 

hjärta lära troget tjäna dig idag!

Kropp och själ vill jag dig giva, vad jag 

äger ditt skall bliva. Allt för dig jag 

verka vill, giv mig du din nåd därtill.

O Maria, goda moder,

du har världens frälsning fött.

Bed till Jesus, till vår broder,

som för oss på korset dött.

I hans tjänst vill jag mig öva,

aldrig Gud med synd bedröva .

Ställ din förbön som en vakt 

mellan mig och mörkrets makt.

Käre ängel, sänd av Herren ,

själens bästa vän du är.

Håll all synd och fara fjärran,

var idag mig alltid när.

Låt mig dina råd få höra 

lär mig vad jag bäst skall göra.

Gå med mig på korsets stig,

den till himlen leder mig.

Gud, dig lovar allt som andas 

Fader, Son och Ande god.

Tusen änglaröster blandas

i en mäktig lovsångs flod.

Må mig dina helgon lära

dig i allt och alltid ära.

Du, blott du, är god och stor,

evigt du i himlen bor.

T Duderstadt 1724, Skyddsengeln 1887 (vers1).

M Darmstadt 1698/Bamberg 1732

Maria , Guds moder, bar sonen fram

 Maria, Guds moder, bar sonen fram i 

templet den fyrtionde dag. Hon 

kom att tacka och lova vår Gud, som 

stadgat i Herrens lag.

Där mötte dem Symeon , av Anden sänd 

till templet den fyrtionde dag.

Han väntat på tecken och löfte från Gud 

och barnet var Herren svar.

Maria med Symeon förundrad stod

i templet den fyrtionde dag.

Hon kom med ett tecken och löfte från Gud ,

han skådade Herrens svar.

Maria, vår moder, bär sonen fram 

i templet den fyrtionde dag.

Så kom, låt oss tacka och lova vår Gud,

för barnet som Herren gav!

Ja kom, låt oss hylla Guds egen son 

i templet den fyrtionde dag.

Vi väntat på tecken och löften från Gud,

här skådar vi Herrens svar!

T S. E. Pernler 1976• M S. A. Wessman 1976

Möt mig nu som den jag är

 Möt mig nu som den jag är, håll mitt 

hjärta nära dig, gör mig 

till den jag ska bli och liv i mig

T J. L. Bell 1995 , V. Rudebark • M J. L. Bell 1995