Med tacksam röst och tacksam själ

Med tacksam röst och tacksam själ
min lovsång sjunger jag o Gud,
du alltid gjort mig väl och gör det än idag.

Min Gud , ett vet jag som består,
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

Vem bygger jordens vida rund
och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

Vem skickar vår och skördetid ?
Vem håller i sin hand den ädla,
dyra , gyllen frid
för hem och fosterland?

Vem  skänker under livets  vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

Min Gud och Fader, det är du.
Du vakat för mitt väl,
från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

Du syndabördan tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkat av.

Du breder kring min väg
ditt ljus från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

Så sjunger själen glädjesång ,
dig, Herre Gud , till pris,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis.

T P . Gerhard 1653 , J. A. Eklund 1911 * M J. Cruger  1653 , efter P. Davantes 1560

Brist ut i sång

Brist ut i sång , min själ, välsigna Gud,
hans trofasthet förblir till evig tid;
stor är hans makt , och visdom är hans bud,
hans namn är helig och hans gåva frid.

Han har behag i andens fattigdom
och mättar hungrande med livets bröd ;
åt sina barn han ger sin rikedom
ur djupet av sin gudoms överflöd.

Med himmels glans bekläder han sin brud
och smyckar henne med sin härlighet ;
hon strålar skönt , som liljan i sin skrud,
ty Herrens nåd är hennes salighet.

Brist ut i sång , Guds folk , besjung med mig
vår Konung , Härskaren, den Evige ,
som i sitt ord än kallar oss till sig,
den store Guden , den Barmhärtige.

T A. Härdelin 1986, frit efter Jes 61:10-11 och Luk1:46-55
M W . Greatorex ( 1877- 1949)

Jesu , det skönaste

Jesus det skönaste , största och renaste namn
som på människors läppar är lagt, rikt på barmhärtighet,
i sanning och salighet , rikt av Guds kärlek , hans nåd och hans makt.

Motgångar möter mig , aldrig du stöter mig
bort från din goda och heliga famn.
Människor glömmer mig, Herre du gömmer mig
intill ditt hjärta och nämner mitt namn.

Varthän än vägen bär, led mig mest.
Låt mig få följa dig. Lär mig att böja mig
under din vilja , som leder mig bäst.

Du är den skönaste , godaste , renaste.
Ge mig ditt sinne och gör mig till din.
Lös mig ur snarorna . Fräls mig från farorna.
Tar mig till sist i din härlighet in.

T O. Th Moe 1904 , C. Broome 1984 * M C . V. Sorlie  omkr. 1910