Till härlighetens land igen

Till härlighetens land igen jag ser dig,
Jesus, fara, men jag måste få jorden måste än en
gäst och främling vara. Långt från mitt hem jag
vandrar här, mitt sällskap sorg och  möda är.

Långt från mitt Faders hus jag går,
ack Herre, hur länge?
Men ditt mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sig tränger.
Den outsäglig, innerligt,
skall dela skyn och hinna dig.

En skymt jag då i tro får se
utav det goda landet,
där du från mig ej skiljas mer,
när löst ut syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

Där uppe är det ingen natt
natt och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta  skatt,
dit söker sig mitt hjärta:
till himlen och min Frälsare,
till glädjen ej kan ge.

Och som du får du komma skall, o Jesus,
hit tillbaka. Jag här vill akta på mitt kall , jag
bedja vill och baka . Jag vet ej stund jag
vet ej dag, men dagligt dig förbidar jag.

Och salig är den tjänaren
som du finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
uti din Faders härlighet.

T J. O. Wallin 1816*
M B. Gesius 1605/J.H. Schein 1628

Kom med glädje och med sång

Kom med glädje och med sång, sjung om liv och
frihet. Gud sit folk , sitt Israel,
löst ur slaveriet, krossat faraos
tunga ok, makten, härskarkravet , öppnad
blev en räddningsväg  genom Röda havet.

Som en sol stod Kristus opp
på den tredje dagen .
Nu är själens vårtid här,
bojan sönderslagen.
Vintertiden är förbi ,
synd och sömn till ända.
Han som uppstått nu vår sorg
vill i glädje vända.

Året vänder nu mot ljus,
borta allt de5 bittra.
Jorden dukar upp till fest,
allting glänser, glittrar.

Rymden fylls av fågelsång.
Stadens parker lövas.
Jesus uppstått. Varför skall
då min själ bedrövas?

Dödens portar kunde ej
hålla honom fången,
inte vakter och sigill.
Men i soluppgången
kom han , bland de tolv har är,.
Än han ut oss sänder,
är bland oss och har den frid
som ej världen känner.

T J. M. Neale 1858 efter Johannes av Damaskus ( omkr. 676-754), A. Frostenson 1984

O Jesus, än de dina

O Jesus, än de dina du
vill omkring dig se av din bittra
pina en salig frukt dem ge. Dem
in i döden älskar du och i din Faders
rike vill möta dem ännu.

Dock vill du än på jorden
ibland oss och stiga ner.
För oss ett offer vorden
dig själv åt oss du ger
och säger , evigt mild och god:
”Tag, det är min lekamen,
och tag, det är mitt blod,”

Dig, Jesus, än vi höra
i dessa dyra ord.
Oss alla vill du göra
till dina vid ditt bord;
oss alla, då du brödet tog,
du slöt intill det hjärta
som för oss alla slog.

Det hjärtat, som i nöden
den armes tillflykt var,
som bad för oss i döden
och våra synder bar,
det hjärtat än med frid och tröst,
med salighet från höjden
här nalkas trogna bröst.

Du kommer, kärleksrike,
ännu i Herrens namn
och oss i ditt rike
emot en Faderns famn,
en Faders, som förlåta vill
de barn du återlöste
och som dig höra till.

Dig vilja vi tillhöra,
o Jesus, till vår död
och Herrens vilja göra
i medgång som i nöd.
Då blir du när oss  alla dar
intill vår levnads ände,
som själv du lovar har.

T F. M. Franzén 1812, 1817*
M Tysk folkvisa /1569

Människors bön ljuder i natten

Människors bön ljuder i natten: Visa oss
du frihetens väg. Ge oss ditt ljus,
gör oss till dina, låt oss få likna dig.
Kristus, vårt liv , ljus på vår väg,
ljus i vårt mörker, Kristus, vårt liv,
skänk oss din kraft, bo bland oss här.

Färden är lång,
vägen är dunkel,
sanningen dold,
tron är svag.
Kom till oss nu,
sänd oss din Ande,
led med din stark hand,
   Kristus ...

Rop efter  fred ,
värden är sargad,
lider och dör .
Vem kan ge hopp?
Skänk oss åt nu
levande vatten,
ge oss ett ord från dig!
   Kristus...

Svältande folk
ropar av hunger,
torkande land
väntar på regn.
Gör oss till bröd,
brutit för andra ,
delar för världens liv.
   Kristus...

Var finns ett hem?
Var finns det varme?
Var finns beskydd
för den som flyr?
Forma oss du ,
fyll oss med omsorg,
med din barmhärtighet.
  Kristus...

Gåvor som gavs
växer bland folken ,
händer sträcks ut ,
svaga för kraft .
Låt oss som du
tjäna varandra,
så att din vilja sker.
   Kristus...

T B. Farrell 1993 , B. Murray 1999 , A. Ekenberg 2005 • M B. Farrell 1993

Här en källa rinner

Här en källa rinner, säll den
henne finner ! Hon är djup och
klar, gömd , men uppenbar.

Andens törst hon släcker
och i hjärtat väcker
frid och stila ro ,
kärlek , hopp , och tro.

Ja, uti dess flöden
gives bot mot döden:
i dess friska flod
blir min vilja god.

Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla ,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.

T W. Cowper 1772, B. Ehrenborg-Posse 1854, E. Linderholm 1920
M Engelsk 1800-talet