Prisa Kristus , livets Herre

 Prisa Kristus, livets Herre , Segraren på

korsets stam ! Kom till honom med din hyllning 

bär ditt lovsångsoffer fram. Prisa honom 

ära honom, Räddaren, Guds rena Lamn.

Livets själv kan inte döljas 

under stenens döda tyngd.

Anden spränger gravens hölje

ut mot himmelrikets rymd.

Våg på våg av jubel följer 

i Guds änglars segerhymn.

Prisa Herden, han som samlar,

vårdar, mättar, bär sin hjord,

han som våra vägar vandrar,

livets Bröd och livets Ord,

vännen, mästaren och världen,

födan själv vid nådens bord.

Livets träd har korset blivit,

skänker oförgänglighet .

I dess skugga kyrkan växer,

tills hon när fullkomlighet.

Prisa givaren och gåvan,

prisa Guds Treenighet.

Äran tillhör Gud och Lammet,

utsett före skapelsen.

Alla folk skall tillbe honom,

lyfta ur bedrövelsen,

prisa, ära, älska honom,

frälsta ur förgängelsen.

T A. Piltz 2010, fritt efter H. F. Lyte (1793-1847)• M J. Goss 1869

Än finns det en värld

 Än finns det en värld. Den lever trots 

makter av död och fördärv. Ty ordet blev

motsagt, Guds skapelseord , och redan satt 

yxan i livsträdets rot , men räddningen 

sändes oss ovanifrån: Guds enfödde Son.

I tjänargestalt

kom Ordet till oss och försonade allt,

steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup

och älskade världen tillbaka till Gud.

Det brustna blev helt i hans kärlek till oss 

på Golgata kors.

Apostlar gick ut 

med budskap till folken att Kristus är Gud.

De lade ett hav mellan makternas hot

och livet i tro på Guds mäktiga Ord:

ur döpelsens hav steg en mänsklighet fram

i tron på hans namn.

Att leva av tro är grenarnas 

liv från Olivträdets rot , att bära ett 

ok i sitt jordiska kall men själv vara

buren av den som bär allt och svara på 

åklagarmakternas dom försoningens ord .

Guds offrade Lamm

ges ut för oss alla som Herren har sagt,

att världen må leva och syndare tro

och förbönen omsluta himmel och jord.

Av änglars och människors bön i hans namn 

står jordkretsen fast.

En ångest går fram 

och ofreden rister i livsträdets stam.

Då kallar Guds Ande de kristna till bot,

att bedja sig samman att världen må tro.

O, lyft i vår söndrings och vilsenhets natt 

försoningens kalk.

T O. Hartman 1980• M G. Aulen 1937