Kort är vår dag på jorden och
sedan låter du oss vila i din
skugga och vakna i ditt ljus.
Du vandrar vid vår sida
från dopet till vår grav
och vad du oss har givit
kan ingen från oss ta.
Du skapat oss. Ej döden
kan skilja oss ifrån
den kärlek som du gett oss
i Jesus Krist, din Son.
Så är vår tro, o Herre.
Bevara oss i den.
Här skils vi . Vi skall mötas
en gång hos dig igen.
T A. Frostenson 1963
M E. von Waldstein 2002
Kristus har uppstått han är här.
Han lever nu, Guds kraft han är.
Till tidens slut han är oss när. Halleluja,
halleluja, halleluja.
Lammet är slaktat, segern hans!
Festen kan börja. Sång och dans
hörs genom himlaljusens krans.
Halleluja…
Jorden och havet ger sitt svar.
Lovprisa , allt som anda har,
den som vår syndabörda bar!
Halleluja…
Skåda hans sår i påskens glans!
Ondskan är krossad, makten hans,
nytt blir allt det som en gång fanns.
Halleluja…
Templet är öppnat. Offret vann.
Elden han tände och den brann,
lågan är evigt klar och sann.
Halleluja…
Rökelsekaret är av guld,
bönen blir hörd för Lammets skull,
av Herrens nåd är jorden full.
Halleluja…
Altaret glöder kom och ät
brödet av oförgänglig säd,
frukten från paradisets träd.
Halleluja…
Skriften är tydlig. Salig den
som hör den läsas om igen
i ljuset från uppståndelsen.
Halleluja…
Trefaldigt helig är vår Gud,
flammande änglar bär hans bud,
aldrig förklaringar sångens ljud.
Halleluja…
Anden och Kyrkan , Lammets Brud,
ropar ” Min Herre och min Gud”
tills tiden blir ett evigt nu.
Halleluja…
T A. Piltz 2004 • M M. Vulpius 1609
En Konungs tecken lyft mot skyn så flammar
korset för vår syn. Den starke har
lagt av sin makt, på korset är han
naglad fast. Amen.
Det sår som grymma lansen skar
ger oss en hugnad underbar,
och blod och vatten bryter fram
att skölja bort vårt vår synd och skam.
O träd, ur hårda mullen växt
att bära kunglig purpurdräkt,
den frukt som dina grenar bär
är den som ensam liv beskär.
O Konung som mot döden stred,
förläna oss en evig fred .
Den heliga Treenighet
ske pris och lov i evighet.
Amen.
T Vexilla Regis prodeunt , Venantius Fortunatus
(omkr . 540-600) , K-G. Hildebrand 1967•M Medeltida
Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem
Han gick med sina vänner som skulle
svika honom snart. Han gjorde det för
dem. Han gjorde det för dem.
Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem.
Där blev han slagen, hånad och törnekronan
av fienden.
Han gjorde det för dem.
Han gjorde det för dem.
Han gick den svåra vägen .
Han bar sitt eget kors.
Han bad:”Min Gud, förlora dem.”
Han led och dog på Golgata .
Han gjorde det för oss,
för alla och för oss.
TB.G. Hallqvist 1975• ME. Hovland 1975
