O Herre när, när du gick bland oss

O Herre när du gick bland oss med himmelrikets kraft,
 då flydde sorg och suckan bort,
du bröt det ondas makt.

Den blinde såg , den lame gick ,
den bundne gav du fri ,
du lät oss ana livets mål,
vad vi en gång skall bli.

Man kom till dig
med all den nöd
som tyngde själ och kropp,
du räckte ut din starka hand,
du gav de svaga hopp.

En ström av liv
från dig gick ut
och kärlek var ditt bud,
förtvivlan vek för jubelsång:
"Min Herre och min Gud."

Bevisa än din stora makt,
ty än är nådens tid,
var nära,  kom , välsigna oss
med samma nåd och frid.

Du Herre över liv och död,
var alltid i vår mitt,
förnya, ge oss Andens tröst,
låt glädjen sjunga fritt.

Kristus, vår lykta

Kristus, vår lykta, livets goda källa,
du har för världen öppnat väg till glädjen ,
du med blodet räddat oss ur dödens eviga mörker.

I våra hjärtan gjut din nåd och godhet,
lys för vårt sinne, låt ej tron förtvina,
liva den låga som av helig kärlek
flammar mot höjden.

Giv oss som gåva tårars rika flöde,
låt våra pastor av din kraft få styrka,
döda med glöden i din Ande synden
i våra lemmar.

Fjärran ifrån oss driv den Ondes anslag,
krossa hans välde med din allmakts spira,
sänd till vårt bistånd från ditt rikes gårdar
reningens Ande.

Gud tillhör äran, evighetens Fader,
en födde Sonen och Guds Helge Ande.
Honom vi prisar som i gudoms enhet
evigt regerar.

Natten flyr undan

Natten flyr undan, låt oss sjunga hymner.
Rena vår tunga till att värdigt prisa,
Herre, din ära , låt dit ljus från höjden lysa i mörkret . Amen.

Utvalda vänner, Mose och Elia,
Såg din förvandling på förklaringsberget;
ansikte lyste och din klädnad glänste klart såsom solen.

Fadern bar vittne: Du är ende Sonen,
änglarna ära , bröd och glädjekälla.
Vi dig bekänner : Du är världens frälsning ,
vägen och livet.

Rena vårt hjärta, rena våra kroppar ,
låt en gudomlig eld oss ständig bränna,
vakande gör oss, låt ej lampan slockna
 I våra händer.

Var du vår föda, var vår kraft och vila,
levande vatten låt oss ur dig dricka,
tag ur vårt hjärta avund, stolthet, vrede,
sorger och klagan .

Var du vår lykta , ljus i världens dunkel,
Låt oss ej fångas i den ondes snaror,
lös oss alla , för oss sist till rikets
strålande klarhet.

Låt oss med lovsång hylla himlens Herre,
Frälsaren fira, nådens gode Konung,
må hela världen Andens stora ära
enigt förkunna . Amen.

Min Jesus , du är livet för mig

Min Jesus , du är livet för mig, utan dig blott död.
Du är födan födan för mig, utan dig blott nöd.
Du är glädjen för mig, utan dig blöt strid.
Du är vilan för mig, bara du är frid, min Jesus.

Min Jesus, du är hoppet för mig, ljus av Faderns ljus.
Du är vägen för mig till min Faders hus.
Du är kärlekens röst,  nåd och salighet.
Du är osviklig tröst , liv och ljuvlighet,
Min Jesus.

Jesus, du mitt liv, min hälsa

Jesus, du mitt liv, min hälsa,
Jesus, du för mig är död,
För att mig från mörkret frälsa
gick du ut i natt och nöd.
Intet kan mig nu fördärva.
Liv och glädje får jag ärva.
Pris och ära tillhör dig,
Jesus du som dog för mig.

Du, min Jesus, måste höra
smädelser och hot och hån.
Band och bojor fick du bära,
Du som är  Guds egen son,
för att mig från banden lossa,
mina tunga kedjor krossa.
Pris och ära tillhör dig,
Jesus, du som dog för mig.

Du fick lida kval och pina,
törnet gav dig djupa sår.
För att läka såren mina
fick du böjd och blodig stå.
Du fick bara korsets plåga.
Jag fick liv och hopp som gåva.
Pris och ära tillhör dig,
Jesus, du som dog för mig.

Nu dig tackar allt mitt hjärta,
Jesus, för din bittra nöd,
för din ångest, för din smärta,
för ditt kors och för din död.
Tack för allt det bittra, svåra
som du led för synder våra.
Pris och ära tillhör dig,
Jesus, du som dog för mig.

Blott en dag

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Fäders händer,
skulle jag, som barn , väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess be skär da del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft och vara",
detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är,
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.