Hur ljuvt det är att komma

 Hur ljuvt det är att komma till Herrens 

tempelgård, där trogna själar blommar som 

liljor i hans vård. Man se hur skära kalkar

för Gud där öppna står, och himmelsk

dagg dem svalkar, att liv och kraft de får.

Hur kärt i Andens enhet 

att dem tillsammans se

i trohet och i renhet 

åt Herren offer ge.

När de Guds lov upphöjer 

på denna fridens ort,

vem är väl då som dröjer 

och stannar vid dess port?

Träd in att se och smaka

hur ljuvlig Herren är,

att bedja och att vaka

med hans utvalda där.

Där ute lever flärden 

så glädjelös och tom;

ack, ringa fröjd ger världen 

emot Guds rikedom.

Ej vill jag vandra fjärran 

till mörker bort från dag.

Mitt ljus, det är av Herran,

min sol uppsöker jag.

Inför hans anlet klara

vill i hans hus jag bo.

Där är mig gott att vara,

där har mitt hjärta  ro.

T J. L. Runeberg 1857 *• M J. G. Lotscher 1795

Fader, du vars hjärta gömmer

 Fader, du vars hjärta gömmer helighet,

som allting dömer, kärlek, som förlåter 

allt, du vill döda för att föda oss 

på nytt till ny gestalt.

Dig vi bedja: låt oss känna,

att den eld där vi oss bränna,

just din kärlek låga är,

att och vreda 

vindar leda

hem till dig den du är kär.

Rikt med våra tårars flöde 

vill du vattna marker öde 

och ge liv och växt på nytt.

Rosor fromma 

skola blomma,

öknen bli till äng förbytt.

Där vi än i ångest höra

ovisst mummel nå vårt öra,

helgsmålsringning ljuda skall:

genom ljusa 

valv skall brusa

påskkoralers jubelsvall.

Åter för du oss de gamla 

vägarna; ej mer vi famla 

var sin egen dunkla stig: 

samfällt böjas 

knän, och höjas

unga hjärtan upp till dig.

Dig vi prisa och berömma ,

som i vrede allt kan döma 

och i nåd förlåta allt,

som vill döda 

för att föda 

allt på nytt till ny gestalt.

T E. Liedgren 1910 • M O. Lindberg 1917

Som torra marken dricker regn

 Som torra marken dricker regn, som

jorden tar emot sin sådd och gömmer den,

Herre, låt oss ta emot ditt ord.

Som späda barnet dricker mjölk 

som fågeln tar emot ett frö

för livets skull,

Herre, låt oss ta emot ditt ord.

Som natt mot gryning sträcker sig,

som blomman vecklar ut sin kalk

i soluppgång,

Herre, låt oss ta emot ditt ord.

Som fången mot sin frihet går,

som vännen tar emot sin vän 

med öppen famn,

Herre, låt oss ta emot ditt ord.

O Gud, nu vi väntar vi på dig.

Ditt ljus, din sanning söker vi 

för livets skull.

Herre, låt oss ta emot ditt ord.

T B. Hallqvist 1977 efter J. Servel 1974

M C. Baden 1979

Stäm upp, min själ, och lova Gud

 Stäm upp, min själ, och lova Gud

med allt som anda har och ljud,

hans makt som inga gränser vet

hans godhet och barmhärtighet 

Allt liv i honom har sin grund,

han vet dess mål, dess dag och stund.

i allt som lever har han lagt 

in djupt och evigt längtans makt.

Ty Fader är hans rätta namn,

för all öppen står hans famn.

Med allt som anda har och ljud

stäm upp, min själ, och lova Gud.

Gud , Fader, Son och Ande, bliv

oss alltid när och nåd oss giv.

Den heliga Treenighet 

ske pris och lov i evighet.

T E. Evers (1853-1919*• M U. Samuelsson 1986