Ros, med dagg av idel godhet

 Ros, med dagg av idel godhet, stjärna,

skimrande av klarhet, o Birgitta .

Nådens kärl! Skänk med daggen Himles

kärlek några stänk av Livets 

renhet in i denna tårevärld.

Kristus rådde dig och ledde 

i sin godhet, i sin trohet 

dina steg från unga år .

Du var följsam. I hans vingård 

växte du och fann ditt fäste 

högre än vad  tanken når.

Herren vrede , Herren mildhet,

viljans enhet , hjärtats renhet ,

Kristi kärleks fasta band 

gav ditt ord, din gärning styrka 

att i honom och hans kyrka 

visa väg till livets land.

T Rosa, rorans bonitatem, Nils Hermansson (1326-1391), vers 1B. Setterlind omkr .1970,

vers 2 och 3 A. Piltz 1994 • M N. de Goede 1973 e Nils Hermansson (1326 - 1391)

 

Vår ära är vår Herres Jesu Kristi kors

 Vår ära är vår Herres Jesu Kristi kors,

vår räddning , vårt liv och vår uppståndelse.

Kristus Jesus ägde Guds gestalt *

men vakade inte över sin jämlikhet med Gud 

utan utblottade sig och antog en tjänares gestalt,*

då han blev människornas like.

Han som till det yttre var son en människa *

ödmjukade sig och blev lydig intill döden, döden på ett kors. 

Därför har Gud upphöjt honom över allting *

och givit honom namnet över alla namn.

För att alla knän skall böjas i Jesu namn,*

i himmelen och på jorden och under jorden,

och för att alla tungor skall bekänna *

att Jesus Kristus är Herre   Gud Fadern till ära.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,*

nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

** I vers 4 ( Ära vare Fadern och Sonen..) används psalmtonens första och sista del.

T Omkväde efter introitus Nos autem  gloriari ( gfr Gal 6: 14 , verser Fil 2:6 -11

M efter slavisk tradition 

Prisa Kristus, livets Herre

 Prisa Kristus, livets Herre, Segraren på korsets stam!

Kom till honom med din hyllning,

bär ditt lovsångsoffer fram. Prisa honom,

ära honom , Räddaren, Guds rena Lamm.

Livets själv kan inte döljas 

under stenens döda tyngt.

Anden spränger gravens hölje 

ut mot himmelrikets rymd.

Väg på väg av jubel följer 

i Guds änglars segerhymn.

Prisa Herden, han som samlar,

vårdar, mättar , bär sin hjord,

han som våra vägar vandrar,

livets Bröd och livets Ord,

vännen, mästaren och världen,

födan själv vid nådens bord.

Livets träd har korset blivit ,

skänker oförgänglighet .

I dess skugga kyrkan växer.,

tills hon når fullkomlighet.

Prisa givaren och gåvan,

prisa Guds Treenighet.

Äran tillhör Gud och Lammet,

utsett före skapelsen.

Alla folk skall tillbe honom,

lyfta ur bedrövelsen, 

prisa , ära, älska honom,

frälsa ur förgängelsen.

T A. Piltz 2010 , fritt efter  H F.  Lyte 1793- 1847 • M M J. Goss 1869

Den korta stund jag vandrar här

 Den korta stund jag vandrar här, vad fruktar 

jag och klagar ? Han den som gode herden

är, han mina steg ledsagar. Han som gav

livet för sin hjord än med sin Ande

och sitt ord är när oss alla dagar.

Jag hör hans röst och känner den 

och går ditt han vill kalla.

De sina känner han igen,

han räknat har dem alla .

Han söker den som vilse far,

den svage i sin famn han tar,

upprättar dem som falla.

Han styrker mig med livets bröd

vid nådens Helga källa ,

där Andens kraft mot sin och död,

där frid och fröjd uppvälla.

Hur mörk min väg bland törnen går,

blott jag ej viker från hans spår 

jag ej skall modet falla.

O du som sade : ”Ingen kan

de mina från mig taga”,

dig mot en värd jag ropar an,

som vill mig från dig draga.

Låt mig ej villas bort från dem

som till din Faders sälla hem

du lovar att ledsaga.

Hur tomt är allt vad världen har,

hur kort dess nöjen vara!

Snart stundar natten, då envar 

Arv oss skall hädan fara.

Och då, vad är lycka  här 

emot det löftet.” Där jag är,

där skall ni också vara”.

T F. M. Franzén 1813*

M Lyon 1547/J. Cruger 1653

Hur ljuvt det är att komma

 Hur ljuvt det är att komma till Herrens

tempelgård , där trogna själar blommar som

liljor i hans vård . Man ser hur skära kalkar

för  Gud öppna står, och himmelsk 

dagg hem svalkar, att liv kraft de får.

Hur kärt i Andens enhet 

att dem tillsammans se

i trohet och i renhet 

åt Herren offer ge .

När de Guds lov upphöjer

på denna fridens ort ,

vem är väl som dröjer 

och stannar vid dess por?

Träd in att se och smaka

hur ljuvlig Herren är,

att bedja och att vaka 

med hans utvalda där.

Där ute lever flärden

så glädjelös och tom;

ack , ringa fröjd ger världen 

emot Guds rikedom.

Ej vill jag vandra fjärran 

till mörker bort från dag .

Mitt ljus , det är av Herren,

min sol uppsöker jag.

Inför hans anlet klara 

vill i hans hus jag bo.

Där är mig gott att vara,

där har mitt hjärta ro.

T J. L. Runeberg 1857 • M J. G. Lotscher 1795