Den korta stund jag vandrar här, vad fruktar
jag klagar? Han som gode herden
är, han mina steg ledsagar. Han som gav
livet för sin hjord än med sin Ande
och sitt ord är när oss alla dagar.
Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar ,
upprättar dem som falla.
Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla .
Hur mörkt min väg bland törnen går ,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.
O du som sade: ”Ingen kan
de mina från mig taga”,
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem
som till din Faders sälla hem
du lova att ledsaga .
Hur tomt är allt vad värden har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara .
Och då, vad är lycka här
emot det löftet. ”Där jag är,
där skall ni också vara ”
T F. M. Franzén 1813*
M Lyon 1547/ J. Cruger 1653
