Oljebergets lunder

 Oljebergets lunder , se Guds kärleks

under ! Sorg som gräns ej känner 

Jesus hjärta bränner. Av hans ångest 

pannan glöder, och nu nalkas falska bröder.

Jesus , döden nära, all vår synd vill bära.

Allt han måste våga.

Kalken fylld av plåga 

han ej från sig visar.

Vi hans lydnad prisar.

Ängeln om hans pina talar,

styrker honom och hugsvalar .

Jesus, stor är nöden,

trött du är till döden.

Vänners stöd har svikit,

bort de fegt har vikit.

Vaken är blott Judas

och av honom bjudas

grymma män att överfalla 

honom som vill frälsa alla.

Sveket ofärd stiftar,

Judas kyss förgiftar.

Fastän allmakts orden 

kastar dem till jorden,

synden ej förskräcker 

dem som mörker täcker.

Honom de i döden sänder,

som vårt tvång i frihet vänder.

Jesus till vår ära 

dödens band vill bära.

T Polsk 1600-talet, Cecilia 1950, 1987•  M Polsk 1600-talet?

En Konungs tecken lyft mot skyn

 En Konungs tecken lyft mot skyn så flammar

korset för vår syn. Den starke har

lagt av sin makt, på korset är han 

naglad fast. Amen.

Det sår som grymma lansen skar

ger oss en hugnad underbar,

och blod och vatten bryter fram 

att skölja bort vår synd och skam.

O träd, och hårda mullen växt 

att bära kunglig purpurdräkt,

den frukt som dina grenar bär

är den som ensam liv beskär.

O Konung som mot döden stred,

förläna oss en evig fred.

Den heliga Treenighet

ske pris och lov i evighet.

Amen.

T Vexilla Regis prodeunt , Venantius Fortunatus

(Omkr. 540-600), K-G. Hildebrand 1967• M Medeltida 

Kom, helge Ande, med din tröst

 Kom, helge Ande, med din tröst, med Faderns 

makt och Sonens röst. Låt hjärtat som var stumt

och dött bli återskapat, på nytt fött .

Amen.

Väck tro och samvete till liv

 i kyrkan som bekänner dig.

Låt dem som ej din kärlek känt

få värme av din eld du tänt.

O skapare av evighet,

i Sonen låt barmhärtighet,

i Anden läkedom och frid 

oss följa nu och all vår tid.

Amen.

T Nunc, Sancte, nobis, Spiritus, fornkristen, A. Frostenson 1968•M Medeltida 

Vår blick mot Helga berget går

 Vår blick mot helga berget går, där,

Jesus, du förklarad står i glans så ren som 

solens sken och pris av får. Med 

fäderna från löftets tid du talar

om din död, din strid , då du ditt kall

fullborda skall och oss förvärva frid. Du 

styrker här de dinas tro med försmak 

av en salig ro, en helgad fröjd från 

himlen höjd, där dina frälsta bo.

Här nere en smärtans dal,

vår hydda av ett bräckligt skal,

av stoft vår dräkt,

vårt liv en fläkt 

och himlavägen smal.

Me, Jesus, från din härlighet 

du våra sorger ser och vet.

Du lyfter mig 

i tron till dig,

till frid och ljuvlighet.

Och fast jag åter måste ned

i sorgedalen, följer med 

från glädjens stund 

i hjärtats grund 

en stila tröst och fred.

En gång, när slutat är allt ve,

skall skyn sig öppna, jag skall se

I evigt ljus 

mitt fadershus,

min Gud, min Frälsare.

Då skall min blick ej skämmas mer,

min hydda aldrig brytas ner,

och hunnen dit, 

i klädnad vit,

jag allt förklarar ser:

och med Guds folk i paradis

jag talar får på himmelskt vis

om allt hans råd,

hans makt , hans nåd .

Hans namn ske lov och pris!

T E. Evers 1906• M O. Olsson 1916