O Kristus Konung, arvinge

 O Kristus Konung, arvinge till 

universums rund, i dig har allting 

blivit till, du är dess mål och grund.

Du utgick ur

den Högstes mun

lång före tid och rum,

i ovetbara töcken dold,

där rymden väntar stum.

När vintergator dansade 

till ärkeänglars sång,

du flammade i solarna

i årmiljarders gång.

Du speglas i materien,

i skapelsens pupill.

Du ensam känner sanningen 

och vet vad Fadern vill.

Du blev i tiden kött och blod,

du lade din glans,

du blev ett värnlöst barn på jord,

det skönaste som fanns.

Du bröt vårt bröd,

drack bägaren,

du delade vår död.

Du väcktes upp till liv igen 

i påskens gryningsglöd .

I dig är vi Guds äkta barn,

du är Guds trohet ja .

Du sitter vid Guds högra hand 

till domens ljusa dag.

När universum återföds 

i oförstörd gestalt 

och barnen når befrielsen,

blir Fadern allt i allt.

Vår död, den siste fienden,

blir lagt under din tron,

och varje stämma klingar rent 

i rymdens jubelton .

T A. Piltz 2002 • M E. von Waldstein 2006

Vakna upp! en stämma bjuder

 Vakna upp ! en stämma bjuder,

som mäktig och högtidlig ljuder

till alla gravars djup en gång. Vakna 

upp, stå upp, ni döda, som glömma 

tidens vedermöda i dödens dvala, tung och 

lång. Guds röst till eder sker, ty natten är ej

mer; dagen kommer, den sista dag, den

största dag. Han kommer efter Guds behag.

Jord och hav och himlar bäva ,

och Herrens änglar nedersväva;

han kommer, Människones Son.

Djupen öppnas, bergen falla,

och Adams barn församlas alla 

med hopp och fruktan kring hans tron.

Här bliver fröjd och gråt:

han skall dem skilja åt 

som en herde.

De trogna då 

sin krona få,

men bort de onda måste gå.

Jesus, mig din ankomst gläder,

där jag i dina fotspår träder

på törnestig , av sorger böjd.

Törnet byter du i palmer 

och sorgerop i glädjepsalmer ,

så skådar jag min grav med fröjd.

När efter mödan trött 

en stund jag sovit sött 

i dess skugga,

du väcker mig 

så nådelig 

till evig frid och fröjd hos dig.

T Vers 1 F. G. Klopstock omkr. 1800, J. O. Wallin 1816*

M Ph. Nicolai 1599

Du öppnar, o evige Fader

 Du öppnar, o evige Fader i Kristus i din famn 

möt dem som församlas i längtan  och 

bön i ditt namn .

Du gläder och stärker vår själ 

med förlåtelsens ord,

med drycken som släcker vår törst,

och med bröd från ditt bord.

Du gör oss till ett med varandra 

kring altarets rund,

till ett med din Son 

i din lidande kärleks förbund,

till ett med de trogna,

som nu i din härlighet bo,

i samma bekännelse,

samma tillbedjan och tro.

En gång alla släkten och folk 

böjer knä för din tron,

till dig och till Sonen och 

Anden höjs lovsången ton.

TA. Frostenson 1936 * • M O. Lindberg 1937