Som sol om våren stiger

Som sol om våren stiger i makt mot himmelens höjd
och alla naturen viger till livets ny fröjd,
i själens riken Anden går fram med vårens bud:
nu brister alla banden, nu skapar livets Gud.

Som elden guldet renar,
så Andens helga glöd
med själen sig förenar.
Vår synd blir glömd och död.
O salighet och fruktan
när Anden kommer när.
O nåderika tuktan,
o eld, som allt förtär.

Vad intet öga spanar,
vad intet öra hör,
vad ingen tanke anar
när Anden hjärtat rör,
ur djupen uppenbaras,
från höjden stiger ner:
Guds hemlighet förklaras
och tvivel är ej mer.

Du höga kraft, jag längtar
åt dig att giva mig.
Min ande törstar , trängtar
att bliva ett med dig.
Din kärleks eld låt tändas,
skriv i mitt bröst din lag.
Min död i liv låt vändas,
min natt bli salig dag.

Guds Ande, du allena
vårt släkte fria kan,
från självisk lust oss rena
och lösa hatets bann.
Blott du kan folken lära
med skilda tungors ljud
ett enligt lov hembära
åt allas Far och Gud.

Du klara gudomslåga ,
du sol som vår vigt in,
Guds svar på livets fråga ,
i våra själar brinn.
O kom att nu oss viga
till liv som död ej vet,
men utan gräns skall stiga
mot okänd härlighet .

T N. Beskow 1919 * M Svensk folkvisa /1693

Kristus har uppstått, han ör härLammet

Kristus har uppstått, han är här .
Han lever  nu, Guds kraft han är.
Till tidens slut han är oss när. Halleluja , halleluja , halleluja .

Lammet är slaktat, segerns hans!.
Festen kan börja. Sång och dans
hörs genom himlaljusens krans .
  Halleluja ...

Jorden och havet ger sitt svar.
Lovprisa, allt som anda har,
den som vår syndabörda bar!
   Halleluja ...

Skåda hans sår i påskens glans!
Ondskans är krossad , makten hans.
nytt blir allt det som en gång fanns.
   Halleluja ...

Templet är öppnat. Offret vann.
Elden han tände och den brann,
lågan är evig, klar och sann.
   Halleluja ...

Rökelsekaret är av guld,
bönen blir hörd för lammet skull,
av Herrens nåd är jorden full.
   Halleluja ...

Altaret glöder. Kom och ät
brödet av oförgänglig säd,
frukten från paradisets träd.
  Halleluja ...

Skriften är tydlig . Salig den
som hör den läsas om igen
i ljuset från uppståndelsen.
   Halleluja ...

Trefaldigt helig är vår Gud,
flammande änglar bär hans bud,
aldrig förklaringar sångens ljud.
   Halleluja ...

Anden och Kyrkan, Lammets Brud,
ropar ” Min Herre och min Gud”
tills tiden blir ett evigt nu.
   Halleluja ...

T A. Piltz 2004 * M M. Vulpius 1609

I denna helga fastetid

I denna helga fastetid nalkas vi
dig och ber om frid, förlåtelse försoning.
Nu är din dag och nådens stund.
Hela ditt folk kring jordens rund sig
reder till din boning. Öppna vårt
hjärtas slutna rum, väck oss ut själviskhetens
sömn, ge oss en blick för alla . Låt
våra hjärtan vidga sig. Ta allt som skiljer
oss från dig ! Vi går ditt du vill kalla.

I denna långa ökentid
vandrar din skara, färdas vi
mot landet som du lovat.
Du som har kallat oss hit ut,
följ oss på vägen, att till slut
vi smakar påskens gåva.
Sörj för de dina, var och en,
att ingen glöms och väcks för sent
och lämnas kvar på vägen.
Låt ingen prövas alltför hårt,
ingen bli ensam, plågas svårt,
förlora vad han äger.

I denna karga ödemark
gäller att hålla viljan stark
och vandra tätt tillsammans.
Boten, försakelsen gör ont,
tar på vår stolthet, tar emot
när bort från dig vi vandrat.
Gå före oss i eld och moln,
lindra vår törst och stöd vår fot
om ökensanden bränner.
Låt dina källor bryta fram,
trösta oss ljuvligt, håll vår hand,
skänk kraft åt dina vänner.

Låt oss få se vår frihetstid,
snart komma fram och leva i
riket där du är konung.
Led oss till Kanaan, ditt land,
där allting , vidrört av din hand,
flödar av mjölk och honung,
landet där påskens heta glöd
lever i allt och ingen nöd
finns mer, och inga tårar.
Den nya sången sjunges där,
sorgen och döden är ej mer,
ditt ansikte vi skådar.

T A. Ekenberg 2002*M M. Greiter 1525

I denna helga fastetid

I denna helga fastetid nalkas vi
dig och ber om frid, förlåtelse ,
försoning . Nu är din dag och nådens stund.
Hela ditt folk kring jordens rund sig
reder till din boning. Öppna vårt
hjärtas slutna rum, väck oss ut ur själviskhetens
sömn, ge oss en blick för alla . Låt
våra hjärtan vidga sig. Ta allt som skiljer
oss från dig! Vi går dit du vill kalla.

I denna långa ökentid
vandrar din skara, färdas vi
mot landet som du lovat.
Du som har kallat oss hit ut,
följ oss på vägen, att till slut
vi smakar påskens gåva.
Sörj för de dina, var och en,
att ingen glöms och väck för sent
och lämnas kvar på vägen.
Låt ingen prövas alltför hårt,
ingen bli ensam, plågas svårt,
förlora vad han äger.

I denna karga ödemark
gäller att hålla viljan stark
och vandra tätt tillsammans .
Boten, försakelsen gör ont,
tär på vår stolthet, tar emot
när bort från dig vi vandrat.
Gå före oss i eld och moln,
lindra vår törst och stöd vår fot
om ökensanden bränner.
Låt dina källor bryta fram,
trösta oss ljuvlighet, håll vår hand,
skänk kraft åt finna vänner.

Låt oss på se vår frihetstid,
snart komma fram och leva i
riket där du är  konung.
Led oss till Kanaan, ditt land,
där allting, vidrört av din hand,
flödar av mjölk och honung,
landet där påskens heta glöd
lever i allt och ingen nöd
finns mer, och inga tårar.
Den nya sången sjunges där,
sorgen och döden är ej mer,
ditt ansikte vi skådar.

T A. Ekenberg 2002 * M M. Greiter 1525