Som sol om våren stiger

Som sol om våren stiger i makt mot himmelens höjd
och alla naturen viger till livets ny fröjd,
i själens riken Anden går fram med vårens bud:
nu brister alla banden, nu skapar livets Gud.

Som elden guldet renar,
så Andens helga glöd
med själen sig förenar.
Vår synd blir glömd och död.
O salighet och fruktan
när Anden kommer när.
O nåderika tuktan,
o eld, som allt förtär.

Vad intet öga spanar,
vad intet öra hör,
vad ingen tanke anar
när Anden hjärtat rör,
ur djupen uppenbaras,
från höjden stiger ner:
Guds hemlighet förklaras
och tvivel är ej mer.

Du höga kraft, jag längtar
åt dig att giva mig.
Min ande törstar , trängtar
att bliva ett med dig.
Din kärleks eld låt tändas,
skriv i mitt bröst din lag.
Min död i liv låt vändas,
min natt bli salig dag.

Guds Ande, du allena
vårt släkte fria kan,
från självisk lust oss rena
och lösa hatets bann.
Blott du kan folken lära
med skilda tungors ljud
ett enligt lov hembära
åt allas Far och Gud.

Du klara gudomslåga ,
du sol som vår vigt in,
Guds svar på livets fråga ,
i våra själar brinn.
O kom att nu oss viga
till liv som död ej vet,
men utan gräns skall stiga
mot okänd härlighet .

T N. Beskow 1919 * M Svensk folkvisa /1693