O heliga Treenighet, sann Gud, som
är av evighet, det skymmer och vår dag är
slut. Din klarhet, Gud, släcks aldrig ut. Amen.
Var dag vi prisar dig på nytt
och söker dig när dagen flytt.
Från dag till dag, från år till år
pris ske det ljus som ej förgår!
Gud Fader, källa till allt gott,
Gud Son , som hela makten fått,
Gud Ande, ropet utan ord,
dig tillhör sången från vår jord.
Amen.
T O lux , beata Trinitas , 600-700-talet
vers 1-2 K-G Hildebrand 1967,
vers 3 A. Piltz 2004
M Medeltida
Kort är vår dag på jorden och
sedan låter du oss vila i din
skugga och vakna i ditt ljus.
Du vandrar vid vår sida
från dopet till vår grav
och vad du oss givit
kan ingen från oss ta.
Du skapat oss i . Ej döden
kan skilja oss ifrån
den kärlek som du gett oss
i Jesu Krist, din Son.
Så är vår tro, o Herre.
Bevara oss i den.
Här skils vi. Vi skall mötas
en gång hos dig igen.
T A. Frostenson 1963
M E. von Waldstein 2002
Vilken väldig makt och klarhet, Herre
Kristus, i ditt ljus, du be tvingar nattens
fasor , för till seger dagen fram,
du förintar mörkrets välde och är
lyktan på vår väg. Amen.
Då du födes, vi förnyas,
då du kallar, väcks vi upp,
då du rör oss. Öppnas himlen,
då du döljes , flyr vår frid,
i din död är all vår frihet
och din gudom är vårt ljus.
Du som låter oss få dela
segern över natt och värd,
giv oss, Konung, som en gåva
detta evighetens ljus,
det som ingen natt fördunklar,
som är glädje ren och sann.
Ära vare Gud Treenig,
Fader, Son och Ande god,
o du mäktige och höge,
du är liv och härlighet,
du är frid och du är glädje,
nu och evigt hjärtas lust.
Amen.
T Lux aeterna , lumen potens , Gottschalk från Fulda /Orbais (805-869),
A Härdelin 1984, 1986• M L. Edlund 1985
Den korta stund jag vandrar här, vad fruktar
jag klagar? Han som gode herden
är, han mina steg ledsagar. Han som gav
livet för sin hjord än med sin Ande
och sitt ord är när oss alla dagar.
Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar ,
upprättar dem som falla.
Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla .
Hur mörkt min väg bland törnen går ,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.
O du som sade: ”Ingen kan
de mina från mig taga”,
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem
som till din Faders sälla hem
du lova att ledsaga .
Hur tomt är allt vad värden har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara .
Och då, vad är lycka här
emot det löftet. ”Där jag är,
där skall ni också vara ”
T F. M. Franzén 1813*
M Lyon 1547/ J. Cruger 1653
En konungs tecken lyft mot skyn så flammar
korset för vår syn. Den starke har lagt av sin makt,
på korset att han naglad fast . Amen.
Det sår som grymma lansen skar
ger oss en hugnad underbar,
och blod och vatten bryter fram
och skölja bort vår synd och skam .
O träd, ur hårda mullen växt
att bära kunglig purpurdräkt ,
den frukt som dina grenar bär
är den som ensam liv beskär.
O Konung som mot döden stred,
förläna oss en evig fred.
Den heliga Treenighet
ske pris och lov i evighet.
Amen.
T Vexilla Regis prodeunt , Venantius Fortunatos
omkr. 540-600), K-G, Hildebrand 1967 • M Medeltida
När världen Frälsare jag ser föraktad
dö på korsets stam ,all
vinning som förlust sig ter, allt
högmod byts i biter skam.
Så må min ära all bli den
att ärans konung höra till.
Vad mig från honom skiljer än
vid korsets fot jag offra vill.
Mer skön än guld och ädelsten
är törnekronan Jesus bar.
Så fylld av sorg, så himmelsk ren
som han ej någons kärlek var.
Ser jag, likt klädnad purpurröd ,
ditt blod, o Herre, hölja dig,
du är för världen all jag död
och världen all är död för mig.
Du som ur död till livet gått,
din kärleks kraft förläna mig,
att kan ge ej gåvor blott
men hjärtat och mitt liv åt dig.
T I. Watts 1707 , A Frostenson 1935 • M Engelsk omkr. 1780
Se, vi går upp till Jerusalem i heliga
fastetider att skåda hur Jesus
Krist, Guds Son, i syndares ställe lider .
Se, vi går upp till Jerusalem.
Vem går att med Herre vaka
och, såsom vår himmelske Fader vill,
den smärtfyllda kalken smaka?
Se, vi går upp till Jerusalem,
til Fräsarens kors och pina,
till Lammet, som offras för världens skuld,
för dina synder och mina.
Se, vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt att där han är,
där skall med honom vara.
T P. Nilsson 1906
M Nordisk folkmelodi/Arrebos psaltare 1627
