Med tacksam röst och tacksam själ

Med tacksam röst och tacksam själ min
lovsång sjunger jag: o Gud, du alltid
gjort mig  väl och gör det än idag.

Min Gud, ett vet jag som består,
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

Vem bygget jordens vida rund
 och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand  den ädla,
dyra , gyllne frid
för hem och fosterland?

Vem skänker under livets  vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

Min Gud och Fader , det är du .
Du vakat för mitt väl,
från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

Du syndarbördan,
tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkat av.

Du breder kring min väg ditt ljus
från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

Så sjunger själen glädjesång,
dig, Herre Gud, till pris ,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis.

T P. Gerhard 1653 , J. A. Eklund 1911* M J. Cruger 1653 , efter P. Davantes 1560

Halleluja! Sjung om Jesus

Halleluja ! Sjung om Jesus, han är den som
spiran bär. Halleluja! Hans är makten , hans allena
seger är. Hör, hur sångerna från Sion
brusar son en mäktig flod. Jesus alla
folk och stammar återlöste med sitt blod.

Halleluja! Ingen ensam ,
ingen hjälplös lämnats kvar.
Halleluja! Tron sin tillflykt
och sitt ljus i Jesus har.
Fastän skyar honom lyfte
bort och ingen honom ser,
glömmer vi ej vad han lovat.
” Alltid skall jag bo hos er.”

Halleluja! Du som bjuder
syndare till bords med dig!
Halleluja! Öppna famnen
är för alla och för mig.
Över jordens vidd din förbön
genom dag, och natt oss når.
Bed för mig inför din Fader,
 de som vid hans sida står!

Halleluja! Konungarnas
konung är du och förblir.
Halleluja! Född av kvinna
är du och du blev som vi.
Stor din härlighet i himlen,
speglad över gav och jord;
störst när ner bland oss du stiger
och oss mättar vi ditt bord.

T A. Frostensson  1967 , efter W. C. Dix 1866* M R. H. Prichard 1831 , 1855

Som sol när våren stiger

Som sol när våren stiger i makt mot
himlens höjd och all naturen viger till
livets nya fröjd, i själens riken
Anden går fram med vårens bud: nu brister
alla banden , nu skapar livets Gud.

Som elden guldet renar,
så Andens helga glöd
med själen sig förenar.
Vår syn blir glömd och död.
O salighet och fruktan
när Anden kommer när.
O nåderika tuktan,
o eld , som allt förtär.



Vad intet öga spanar,
vad intet öra hör,
vad ingen tanke anar
när Anden hjärtat rör.
ur djupen uppenbaras,
från höjden stiger ner:
Guds hemlighet förklaras
och tvivel är ej mer.

Du höga kraft jag längtar
åt dig att giva mig .
Min ande törstar , trängtar
att bliva ett med dig.
Din kärleks eld låt tändas,
skriv i mitt bröst din lag.
Min död i liv låt vändas,
min natt bli salig dag.

Guds Ande, du allena
vårt släkte fria kan,
från självisk lust oss rena
och lösa hatets bann.
Blott du kan folken lära
med skilda tungors ljud
ett enigt lov hembära
åt allas Far och Gud.

Du klara  gudomliga,
du sol som vår vigt in,
Guds svar på livets fråga,
i våra själar brinn.
O kom att nu oss viga
till liv som död i vet.
men utan grans ska stiga
mot okänd härlighet.

T N. Beskow 1919* M Svensk folk visa/ 1693

Gud bor i ett ljus

Gud bor i ett ljus dit ingen kan gå,
Gud kan vi ej se och inte förstå.
Men Gud kommer hit, han vill vara
här. Så blir han ett barn, som Maria bär.

Ära vare dig, o Gud, som är stor,
att du kommer hit som hit, du vill vara här.
Så blir du barn, som Maria här.

T M. Melin 1969 * M L A. Lundberg 1970