Som sol när våren stiger

Som sol när våren stiger i makt mot
himlens höjd och all naturen viger till
livets nya fröjd, i själens riken
Anden går fram med vårens bud: nu brister
alla banden , nu skapar livets Gud.

Som elden guldet renar,
så Andens helga glöd
med själen sig förenar.
Vår syn blir glömd och död.
O salighet och fruktan
när Anden kommer när.
O nåderika tuktan,
o eld , som allt förtär.



Vad intet öga spanar,
vad intet öra hör,
vad ingen tanke anar
när Anden hjärtat rör.
ur djupen uppenbaras,
från höjden stiger ner:
Guds hemlighet förklaras
och tvivel är ej mer.

Du höga kraft jag längtar
åt dig att giva mig .
Min ande törstar , trängtar
att bliva ett med dig.
Din kärleks eld låt tändas,
skriv i mitt bröst din lag.
Min död i liv låt vändas,
min natt bli salig dag.

Guds Ande, du allena
vårt släkte fria kan,
från självisk lust oss rena
och lösa hatets bann.
Blott du kan folken lära
med skilda tungors ljud
ett enigt lov hembära
åt allas Far och Gud.

Du klara  gudomliga,
du sol som vår vigt in,
Guds svar på livets fråga,
i våra själar brinn.
O kom att nu oss viga
till liv som död i vet.
men utan grans ska stiga
mot okänd härlighet.

T N. Beskow 1919* M Svensk folk visa/ 1693