I denna helga fastetid nalkas vi
dig och ber om frid , förlåtelse, för-
soning. Nu är din dag och nådens stund.
Hela ditt folk kring jordens rund sig
reder till din boning. Öppna vårt
hjärtas slutna ru, väck oss ur själviskhetens
sömn, ge oss en blick för alla. Låt
våra hjärtan vidga sig. Ta allt som skiljer
oss från dig! Vi går ditt du will kalla .
I denna långa ökentid
vandrar din skara, färdas vi
mot landet som lovat.
Du som har kallat oss hit ut,
följ oss på vägen , att till slut
vi smakar påskens gåva.
Sörj för de dina, var och en,
att ingen glöms och väcks för sent
och lämnas kvar på vägen.
Låt ingen provas allt för hårt,
ingen bli ensam, plågas svårt,
förlora vad han äger.
I denna karga ödemark
gäller att hålla viljan stark
och vandra tätt tillsammans.
Boten, försakelsen gör ont,
tar på vår stolthet, tar emot
när bort från dig vi vandrat.
Gå före oss i eld och moln,
lindra vår törst och stöd vår fot
om ökensanden bränner.
Låt dina källor bryta fram,
trösta oss ljuvligt, håll vår hand,
skänk kraft åt dina vänner.
Låt oss på se vår frihetstid ,
snart komma fram och leva i
riket där du är konung.
Led oss till Kanaan, ditt land,
där allting, vidrört av din hand,
flödar av mjölk och honung,
landet där påskens heta glöd
lever i allt och ingen nöd
finns mer och inga tårar.
Den nya sången sjunges där,
sorgen och döden är ej mer,
ditt ansikte vi skådar.
T A. Ekenberg 2002 • M M. Greiter 1525
