O du saliga, o du heliga
nådebringande juledag!
Ära ske Herran nära och
fjärran! Änglar förkunnar Guds välbehag.
Född är Frälsaren
och Förlossaren,
Kristus , Herren, i Davids stad .
Kommen är friden,
himmelska tiden
nu är fullbordad. Min själ , var glad
Gåvor heliga ,
outsägliga
gav oss Faderns barmhärtighet.
Krist vare hälsad!
Världen är frälsas.
Fröjda, fröjda dig , o kristenhet!
T Vers 1 J. D. Falk 1816,
vers 2-3 J.C. H. Holzschuber 1829, övers , 1859
M Italiensk 1700- talet /London 1792
En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar .
Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar, och
solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland
viden förkunna sommartiden.
Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa:
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.
Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder .
Allt kött är hö,
och blomstren dö,
och tiden allt fördriver;
blott Herrens ord förbliver.
Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissna gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv,
som aldrig skall förblomma ,
fast äng och fält stå tomma.
Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfänglighet;
min vän är min och är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.
T C. D. af Wirsen 1889• M W. Åhlén 1933
Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner.
Men du förbliver den du var,
o Herre , full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.
Trygg i din vård jag lämnar mig,
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dig,
när dagen åter gryr.
Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst, att din, o Gud,
jag lever och jag dör.
T C. F. Neander 1766 ? , J. O. Wallin 1814
M A. Krieger 1656
Upp, min tunga , att besjunga undret som ibland oss sker,
hemligheten ingen annat, det som ögat inteser Kristi kropp
och blod är gåvan som av godhetGud oss ger.
Här han bodde , mitt ibland oss , och bar samma kropp som vi,
född av Jungfrun, ledd av Anden, för att alla skulle bli
Faderns barn, av Ordet födda till ett oförgängligt liv.
När han sist med sina vänner lägger sig vid bordet ner,
vetande vad timmen slagit, tar han brödet, bryter, ger;
”Detta är min kropp ” - i tecken redan korsets offer sker.
Allt vad lagen föreskrivit för sin slutliga gestalt :
påskens måltid, sången, lammet, brödet- han förnyar allt.
Allt han lyfter och förvandlar och välsignar tusenfalt.
Låt oss fall ner i bävan, tiga, reda honom rum,
hylla den som , dold i brödet, bör bland oss i denna stund.
öppna hjärtat för hans höga, heliga mysterium.
Tacka nu vår Gud och Fader, ära Sonen, sjung hans pris,
lova Anden, se och smaka: endast Gud är god och vis.
Skåda, mitt i världens dunkel, skimrande, hans paradis . Amen..
T Pange, lingua, gloriosi, corporis mysterium, Thomas av Aquino 1263/1264?, A. Ekenberg 20002
M. Luxemburg 1768, bearb
