Den korta stund jag vandrar här

 Den korta stund jag vandrar här, vad fruktar 

jag klagar? Han som gode herden 

är, han mina steg ledsagar. Han som gav 

livet för sin hjord än med sin Ande 

och sitt ord är när oss alla dagar. 

Jag hör hans röst och känner den 

och går dit han vill kalla.

De sina känner han igen 

han räknat har dem alla.

Han söker den som vilse far,

den svage i sin famn han tar ,

upprättar dem som falla.

Han styrker mig med livets bröd

vid nådens helga källa,

där Andens kraft mot synd och död,

där frid och fröjd uppvälla .

Hur mörkt min väg bland törnen går ,

blott jag ej viker  från hans spår 

jag ej skall modet fälla.

O du som sade: ”Ingen kan 

de mina från mig taga”,

dig mot en värld jag ropar an,

som vill mig från dig draga.

Låt mig ej villas bort från dem

som till din Faders sälla hem

du lova att ledsaga .

Hur tomt är allt vad värden har,

hur kort dess nöjen vara!

Snart stundar natten, då envar 

av oss skall hädanfara .

Och då, vad är lycka här 

emot det löftet. ”Där jag är,

där skall ni också vara ”

T F. M. Franzén 1813*

M Lyon 1547/ J. Cruger 1653