Fader, du vars hjärta gömmer

 Fader, du vars hjärta gömmer helighet,

som allting dömer, kärlek, som förlåter 

allt, du vill döda för att föda oss 

på nytt till ny gestalt.

Dig vi bedja: låt oss känna,

att den eld där vi oss bränna,

just din kärlek låga är,

att och vreda 

vindar leda

hem till dig den du är kär.

Rikt med våra tårars flöde 

vill du vattna marker öde 

och ge liv och växt på nytt.

Rosor fromma 

skola blomma,

öknen bli till äng förbytt.

Där vi än i ångest höra

ovisst mummel nå vårt öra,

helgsmålsringning ljuda skall:

genom ljusa 

valv skall brusa

påskkoralers jubelsvall.

Åter för du oss de gamla 

vägarna; ej mer vi famla 

var sin egen dunkla stig: 

samfällt böjas 

knän, och höjas

unga hjärtan upp till dig.

Dig vi prisa och berömma ,

som i vrede allt kan döma 

och i nåd förlåta allt,

som vill döda 

för att föda 

allt på nytt till ny gestalt.

T E. Liedgren 1910 • M O. Lindberg 1917