Nu stiger sång mot paradis

 Nu siger sång mot paradis apostlarna till 

lov och pris. Nu blandas jordens högtidsfröjd 

med jubelsvar från himlens höjd. Amen.

Som ledare i helig strid 

de lyst i kyrkans första tid.

De genom sekler vittnar än

och Kristus ljus, om sanningen.

Med tro som djupt i hjärtat brann,

med hopp som över fruktan vann,

med Kristi kärleks segermakt 

de mörkrets furste nederlagt.

Guds Ande var i deras ord,

för Kristi skull gav de sitt blod.

Vad de har sett, vad de har hört 

har kyrkan genom tiden fört.

Gud, Fader, Son, och Ande god,

ge också oss ett heligt mod.

Låt alltid i din kyrka bo

en enig, apostolisk tro.

Amen.

T Cecilia 1902 efter Exsultet caelum laudibus, 900 talet?

B. D. Assarsson 1950 , Cecilia 1987 • M Medeltida 

Kom, helge Ande, med din tröst

 Kom , Helge Ande, med din tröst, med Faderns 

makt och Sonens röst. Låt hjärtat, som var stumt 

och dött, bli återskapat, pånyttfött.

Amen.

Väck tro och samvete till liv

i kyrkan som bekänner dig.

Låt dem som ej din kärlek känt

få värme av den eld du tänt.

O Skapare av evighet,

i Sonen låt barmhärtighet,

i Anden läkedom och frid

oss följa nu och all vår tid.

Amen.

T Nunc , Sancte , nobis, Spiritus, fornkristen , A Frostenson 1968• M Medeltida 

Sjung nattens skyar, för vår jord

 Sjung nattens skyar, på vår jord , brist, himlar,

regna Herrens ord. Låt rätten spira på vår 

mark, en brodd av sanning, ren och stark.

Här nere kallar djup på djup,

här öppnas dödens branta stup.

Ut mot en stum och stjärnlös rymd 

från jorden ropar Kains synd.

Kom, Herre Jesus, kom med nåd

ur outtömliga förråd.

Låt himlen rämna och far ner 

du som vår nöd och ofrid ser.

Ditt ord förblir,vår värld förgår.

Du var vår tillflykt år från år.

Ett rum i våra hjärtan finn,

låt oss i frid få somna in.

Blott du vår framtid och vårt hopp,

kan rädda ande, själ och kropp 

tills natten närmar sig sitt slut 

och vi i morgonen går ut.

Din, Kristus, är all härlighet,

du Faderns Son av evighet,

som Jungfrun genom Andens nåd

gav oss och jordens alla folk.

T A. Piltz 1994 • M Köln 1638 Augsburg 1666

Änglarnas ära , glädjens klara källa

 Änglarnas ära, glädjens klara källa,

Kristus, vår frälsning, Skapare och Herre, 

för alla trogna har din godhet öppnat vägen till riket.

Mikael sänd oss, fridens gode ängel,

låt honom skydda från all nöd och fara 

och efter döden leda oss till handen in i din tronsal.

Gabriel sänd oss, han som är Guds starkhet,

låt honom driva fienden ifrån oss 

och vara nära, då vi i ditt tempel 

frambär vår dyrkan .

Rafael sänd oss, läkedomens ängel,

låt honom bistå lidande och sjuka 

och med din olja, gjuten över såren,

bota vår skada.

Låt oss med änglar, helgon och Maria

lovsjunga Fadern, prisa ende Sonen, 

tillbedja Anden , Hjälparen och Herren ,

nu och för evigt.

T Christe, sanctorum decus  angelorum , Hrabanus Maurus (omkr. 780-856)? 

A. Härdelin 1986• M Rouen 1728

Bliv kvar hos mig

 Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.

Bliv kvar, o Herre, snart är natten här,

Då allting annat sviker och bedrar,

du ende trogne tröstare, bliv kvar.

Som drömmar flyr, så ilar våra år.

All jordens glädje likt en fläkt förgår.

Allt hastar hän mot sin förvandling snar.

Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

Ej blott en blick, ett ord jag beder om.

Nej, som till Emmaus du fordom kom

och sorgsna bröders tunga börda bar, 

kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

Du ensam kan betvinga mörkrets hot

och giva styrka att stå frestarn mot.

Var stund din närhet jag av nöden har;

i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

Som späd jag lades i din kärleks famn

och blev välsignad i ditt dyra namn.

Du mig ej lämnat, fast på villor stig 

jag ofta svek dig . O, bliv kvar hos mig.

Ej fruktar jag , då du är när i nåd.

Då viker smärtan, aldrig fattas råd,

av gravens fasa ej ett spår är kvar,

och döden mist sin udd , när dig jag har.

Ditt kors skall skina för min blick, när sist 

jag somnar in, o Herre Jesus Krist.

Då viker natten, morgon bräcker klar.

I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

T H. F. Lyte 1847 , O . Mannström 1920 (finlandssvensk 

version: A. Ölander 1900) • M W. H. Monk 1861

Bliv kvar hos mig

 Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.

Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.

Då, allting annat sviker och bedrar,

du ende trogne tröstare , bliv kvar.

Som drömmar, flyr , så ilar våra år.

All jordens glädje likt en fläck förgår.

Allt hastar hän mot sin förvandling snar .

Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

Ej blott en blick, ett ord jag beder om.

Nej, som till Emmaus du fordom kom 

och sorgsna bröders tunga börda bar,

kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

Du ensam kan betvinga mörkrets hot 

och giva styrka att stå frestarn mot.

Var stund din närhet jag av nåden har;

i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

Som späd  jag lades i din kärleks famn

och blev välsignad i ditt dyra namn.

Du mig i lämnat, fast på villors stig

jag ofta svik dig. O, bliv kvar hos mig.

Ej fruktar jag, då du är när i nåd.

Då viker smärtan , aldrig fattas råd,

av gravens fasa ej ett spår är kvar,

och döden mist sin udd , när dig jag har.

Ditt kors skall skina på min blick, när sist 

jag somnar in, o Herre Jesus Krist.

Då viker natten, morgon bräcker klar.

I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

T H. F. Lyte 1847, O. Mannström 1920 ( finlandssvensk 

version: A. Ölander 1900) • M W. H. Monk 1861

I denna ljuva sommartid

 I denna ljuva sommartid gå ut, min själ

och glad dig vid den store Gudens gåvor. Se

hur i prydning  jorden står, se, hur för dig och 

mig hon får så underbara håvor .

Av rika löv är grenen full,

och jorden täck sin svarta mull

med sköna gröna kläder.

De fagra blommors myckenhet 

med större frakt och härlighet

än Salomos dig gläder .

Nu växer sås för skördens tid,

och ung och gammal gläds därvid 

och bör Guds  godhet prisa,

som vill i överdådigt mått 

oss människor så mycket gott 

var dag och stund bevisa.

När jag hör trastens klara sång 

när lärkan jublar dagen lång 

högt ovan fält och backar ,

då kan jag icke tiga still.

Min Gud, så länge jag är till

för livet jag dig tackar.

Ack, är det redan här så skönt 

på denna jord, så härligt grönt,

i himmelen,  där Gud berett

vad ingen här i världen sett 

och ord ej kan beskriva.

Ack, att jag redan stod där,

inför din tron, o Herre kär 

och bure mina palmer.

Jag ville du änglars vis

instämma i ditt lov och pris

med tusen psalmer.

Liksom ett träd i sol och regn 

så låt min själ i Andens hägn 

få växa alla dagar 

den sommar som är nåd jag får.

Gud   låt mig bära frukt i år,

den frukt som dig behagar.

Behåll mig till ditt paradis,

och låt mig få dina trognas vis

i dina gårdar grönska.

Låt mig få känna dig allen,

i trohet sann, i kärlek ren,

så vill jag mer i önska .

T P. Gerhard 1665, J. von Duben 1725

C o. Angeldorff  1855, B. G. Hallqvist 1980

M n. Söderblom 2916