Du öppnar, o evige Fader

 Du öppnar, o evige Fader, i 

Kristus din famn mot dem som församlas i

längtan och bön i ditt namn .

 Du gläder och starker vår själ

med förlåtelsens ord,

med drycken som släcker all törst 

och med bröd från ditt bord.

Du gör oss till ett med varandra 

kring altarets rund,

till ett med din Son

i den lidande kärleks förbund,,

till ett med de trogna,

som nu i din härlighet bo,

i samma bekännelse,

samma tillbedjan och tro.

En gång alla släkten och folk 

böjer knä för din tron,

till dig och till Sonen och 

Anden höjs lovsångens ton.

T A. Frostenson 1936*• M O. Lindberg 1937

Kärlek från vår Gud

 Kärlek från vår Gud flödar till oss ut

som en källa , frisk och ren.

I dess vatten klart, stila underbart 

glimmar livets ädelsten.

Kärlek från vår Gud

som en smyckad brud

kommer ljuvligt till oss ner.

Öppna blott din famn!

Himlens glädje den dig ger.

Kärlek från vår Gud 

är det stora bud.

Intet större finns än den.

Bliv däri alltid,

och du har Guds frid,

ty Gud själv är kärleken.

T J. N. L. Schjörring 1854 , övers . 1900 *• M J.P.E. Hartmann 1876

Jesus, gör mig så till sinnes

 Jesus, gör mig till sinnes såsom

du till sinnes var. I all nöd mig för till 

minnes hur ditt kors du tåligt bar.

Och om mänskor hatar mig, hjälp mig att jag 

liknar dig, av allt hjärta dem förlåter,

söker deras vänskap åter.

Jesus låt ditt liv på jorden 

alltid för mitt öga stå 

att i handling och i orden 

dig jag efterlikna må.

Du som villigt gjorde allt 

vad din Fader dig befallt,

hjälp mig så min levnad föra

att jag må dig tillhöra.

Jesus, lär mig så i nöden 

som i glädjen tro på Gud,

så i livet som i döden

med förtröstan be till Gud.

med hans vara nöjd,

i hans ord ha all min fröjd 

och intill min levnads ända 

söka att hans verk fullända.

Jesus, i din Faderns vilja 

låt din Ande leda mig,

så att världen ej kan skilja 

håg och hjärta ifrån dig.

Se , jag vill villig är, men svag,

Jesus, i din vård mig tag,

du som, mäktig i de svaga 

bäst kan hjälpa och ledsaga.

T Vers1-2 J. Hjertén 1816, vers 3-4 J. O. Wallin 1816 , A. Frostenson 1977

Prisa Kristus, livets Herre

 Prisa Kristus, livets  Herre, segraren på korsets 

stam ! Kom till honom med din hyllning ,

bär ditt lovsångsoffer fram. Prisa honom,

ära honom, Räddaren, Guds rena Lamm.

Livet själv kan inte döljas 

under stenens döda tyngd.

Anden spränger gravens hölje

ut mot himmelrikets rymd.

Våg på väg av jubel följer 

i Guds änglars segerhymn .

Prisa Herden, han som samlar,

vårdar , mättar, bär sin hjord ,

han som våra vägar vandrar,

livets Bröd och Livets Ord,

vännen , mästaren och värden,

födan själv vid nådens bord.

Livets träd har korsat blivit,

skänker oförgänglighet .

I dess skugga kyrkan växer,

tills hon når fullkomlighet.

Prisa givaren och gåvan,

prisa Guds Treenighet .

Äran tillhör Gud och Lammet,

utsett före skapelsen.

Alla folk skall tillbe honom,

lyfta ur bedrövelsen,

prisa, ära, älska honom,

frälsta ur förgängelsen .

T A. Piltz 2010 , fritt efter H. F. Lyte (1793-1847)• M J. Goss 1869

Han lever! O min ande, känn

 Han lever! O min ande, känn din din Herre och din 

din Gud igen. Han lämnat har sitt vilorum, och 

rösten höres som var stum, och handen räckes

som var kall . Han lever, och du leva skall.

Så hör hans röst och tag hans hand,

du främling från ett bättre land,

som provas här en liten tid.

Lyft upp ditt huvud, känn med frid

att prövotiden snart är all.

Han lever, och du leva skall.

Och du som är synden död, vak upp, stå upp, som 

Herren bjöd. Botfärdig kom, och trogen bliv, så 

haver du i honom liv förutan död och

syndafall. Han lever och du lever skall.

Hans ledning föjl och jämn och ljus 

blir vägen till din Faders hus.

Med kärlek, tro och salig hopp

fullborda här ditt vandringslopp 

och sedan i hans armar fall.

Han lever, och du leva skall.

Han framstår i sin härlighet,

och över tid och evighet

går upp rättfärdighetens sol.

Han lever! Himlen är hans stol

och jorden är hans fotapall.

Han lever, och du leva skall.

Och världar skola hava slut,

och stjärnor skola slockna ut

och himlar störta med vår jord;

men dig som tröstat på hans ord

ej når förgänglighetens svall.

Han lever, och du leva skall.

T J.O. Wallin 1819*•M Svensk 1694 / 1695 

Kristus har uppstått, han är här

 Kristus har uppstått, han är här.

Han lever nu. Guds kraft han är.

Till tidens slut han är oss när. Halleluja,

halleluja.

Lammet är slaktat, segern hans!

Festen kan börja. Sång och dans 

hörs genom himlaljusens krans.

  Halleluja…

Jorden och havet ger sitt svar.

Lovprisa, allt som anda har,

den som vår  syndabörda bar!

   Halleluja…

Skåda hans sår i påskens glans!

Ondskan är krossad. makten hans 

nytt blir allt det som en gång fanns.

   Halleluja…

Templet är öppet. Offret vann.

Elden han tände och den brann,

lågan är evig, klar och sann.

   Halleluja…

Rökelsekaret är av guld, 

bönen blir hörd för lammet skull,

av  Herrens nåd är jordens full.

   Halleluja…

Altaret glöder. Kom och ät 

brödet av oförgänglig säd,

frukten från paradiset träd.

   Halleluja…

Skriften är tydlig. Salig den 

som hör den läsas om igen 

i ljuset från uppståndelsen.

   Halleluja…

Trefaldigt helig är vår Gud,

flammande änglar bär hans bud,

aldrig förklingar sångens ljud.

   Halleluja…

Andens och Kyrkan, Lammets Brud,

ropar ”Min Herre och min Gud”

tills tiden blir ett evigt nu.

   Halleluja…

T A. Piltz 2004• M M. Vulpius 1609

Se, kärlek brast

 Se, kärlek brast , och oljan är utgjuten,

dess doft uppfyller världens sorgehus.

Din själ, av himmelsk vällukt lent omfluten,

blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.

Låt kärlek brista , låt dess nardus strömma,

var icke snål, bered din själ till fest.

Vad fröjdfullt överdåd! Låt kärlek tömma 

sin bästa gärd för själens höge gäst.

T N. Söderblom 1928, vers 1efter K. Gerok 1857

M P. Vretblad 1938