Här en källa rinner, säll den
henne finner! Hon är djup och
klar, gömd , men uppenbar .
Andens törst hon släcker
och i hjärtat väcker
frid och stilla ro,
kärlek, hopp och tro.
Ja, uti dessa flödet
gives bot mot döden :
i dess friska flod
blir min vilja god.
Du Guds kärlek källa
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod går fram.
T W. Cowper 1772 B. Ehrenborg- Posse 1854 E. Linderholm 1992
M Engelsk 1800-talet
Till härlighetens land igen jag ser dig,
Jesus, fara, men jag på jorden måste än en
gäst och främling vara. Långt från mitt hem jag
vandrar här, mitt sällskap sorg och möda är.
Långt från min Faders hus jag går,
ack Herre, hur länge?
Men ditt mitt öga inte när
mitt hjärtas bön sig tränger .
Den outsäglig , innerlig,
skall dela skyn och hinna dig.
En skymt jag då i tro får se
utav det goda landet,
där du från mig ej skiljes mer,
när löst ur syndabandet
m
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.
Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
dit söker sig mitt hjärta:
till himlen och min Frälsare,
till glädjen världen ej kan ge.
Och som du for du komma skall, o Jesus.
hit tillbaka. Jag här vill akta på mitt kall, jag
bedja vill och vaka. Jag vet ej stund, jag
vet ej dag, men dagligt dig förbidar jag.
Och salig är den tjänaren
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
uti din Faders härlighet .
T J. O. Wallin 1816*
MB. Gesius 1605/J. H. Schein 1628
