Till härlighetens land igen

 Till härlighetens land igen jag ser dig,

Jesus, fara, men jag på jorden måste än en

gäst och främling vara. Långt från mitt hem jag 

vandrar här, mitt sällskap sorg och möda är.

Långt från min Faders hus jag går,

ack Herre, hur länge?

Men ditt mitt öga inte när 

mitt hjärtas bön sig tränger .

Den outsäglig , innerlig,

skall dela skyn och hinna dig.

En skymt jag då i tro får se 

utav det goda landet,

där du från mig ej skiljes mer,

när löst ur syndabandet 

m

bland helgonen jag fri och glad 

får bo i levande Guds stad.

Där uppe är det ingen natt 

och ingen gråt och smärta.

Där uppe är min högsta skatt,

dit söker sig mitt hjärta:

till himlen och min Frälsare,

till glädjen världen ej kan ge.

Och som du for du komma skall, o Jesus.

hit tillbaka. Jag här vill akta på mitt kall, jag 

bedja vill och vaka. Jag vet ej stund, jag 

vet ej dag, men dagligt dig förbidar jag.

Och salig är den tjänaren 

som du så finner göra,

när sist du komma skall igen:

du honom lovat föra

till ära och odödlighet 

uti din Faders härlighet .

T J. O. Wallin 1816*

MB. Gesius 1605/J. H. Schein 1628