I denna ljuva sommartid gå ut, min själ
och glad dig vid den store Gudens gåvor. Se
hur i prydning jorden står, se, hur för dig och
mig hon får så underbara håvor .
Av rika löv är grenen full,
och jorden täck sin svarta mull
med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
med större frakt och härlighet
än Salomos dig gläder .
Nu växer sås för skördens tid,
och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds godhet prisa,
som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott
var dag och stund bevisa.
När jag hör trastens klara sång
när lärkan jublar dagen lång
högt ovan fält och backar ,
då kan jag icke tiga still.
Min Gud, så länge jag är till
för livet jag dig tackar.
Ack, är det redan här så skönt
på denna jord, så härligt grönt,
i himmelen, där Gud berett
vad ingen här i världen sett
och ord ej kan beskriva.
Ack, att jag redan stod där,
inför din tron, o Herre kär
och bure mina palmer.
Jag ville du änglars vis
instämma i ditt lov och pris
med tusen psalmer.
Liksom ett träd i sol och regn
så låt min själ i Andens hägn
få växa alla dagar
den sommar som är nåd jag får.
Gud låt mig bära frukt i år,
den frukt som dig behagar.
Behåll mig till ditt paradis,
och låt mig få dina trognas vis
i dina gårdar grönska.
Låt mig få känna dig allen,
i trohet sann, i kärlek ren,
så vill jag mer i önska .
T P. Gerhard 1665, J. von Duben 1725
C o. Angeldorff 1855, B. G. Hallqvist 1980
M n. Söderblom 2916