När världen Frälsare jag ser föraktad
dö på korsets stam ,all
vinning som förlust sig ter, allt
högmod byts i biter skam.
Så må min ära all bli den
att ärans konung höra till.
Vad mig från honom skiljer än
vid korsets fot jag offra vill.
Mer skön än guld och ädelsten
är törnekronan Jesus bar.
Så fylld av sorg, så himmelsk ren
som han ej någons kärlek var.
Ser jag, likt klädnad purpurröd ,
ditt blod, o Herre, hölja dig,
du är för världen all jag död
och världen all är död för mig.
Du som ur död till livet gått,
din kärleks kraft förläna mig,
att kan ge ej gåvor blott
men hjärtat och mitt liv åt dig.
T I. Watts 1707 , A Frostenson 1935 • M Engelsk omkr. 1780
