Vänligt över jorden glänser

Vänligt över jorden glänser strålen
Av ett himmelskt hopp , Stila inom
tidens gränser evighetens sol går opp,
ack, så stila att mitt öga hennes sken fördraga
må och Guds dolda råd förstå.

Ej av världens vise kändes
den oändligt Vises råd,
Kristus kom , och dagen tändes
full av sanning och av nåd:
sanning för den själ som sökte,
nåd för ångerfulla bröst.
Så fick jorden ljus och tröst.

De är sälla som vill höra
Vad den evigt Gode lärt,
de som älskar och vill göra
vad den Helige begärt,
de som ledda av hans Ande,
lysa av hans milda ljus
närmar sig sin Faders hus.

Milda sken av Faderns ära,
dina rena strålar sprid
kring vår värld , och låt den bära
ljus och renhet, tröst och frid.
Låt vår jord få bli en förgård
till den himmel dit du vill
samla dem som dig hör till.

T J. O. Wallin 1818, B. G. Hallqvist 1929* M Troligen svensk 1694 /1695