Närmare , Gud , till dig

Närmare , Gud, till dig, närmare dig!
Om det än blir ett kors som lyfter mig,
sjunger jag innerlig: Närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud till dig, närmare dig!

Döljer för pilgrim trött
solen sitt sken,
blir än min huvudgärd
hårdaste sten,
skall jag dock drömma mig
närmare , Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig!

Där skall all nåd du gav
stå för min syn
såsom en stege, rest
upp emot skyn.
Änglar där vinkar mig
närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud , till dig,
närmare dig.

Vaknad jag reser glad
stenen så hård
såsom mitt Betel upp,
minnet till vård.
Natten ju förde mig
närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig.

Sist, när jag ställa får
uppåt min färd
och jag har bakom mig
jordlivets värld,
viskar det än i mig:
Närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig!

T S. F. Adams 1841, E. Linderholm 1982*  M L. Mason 1856