O Kristus Konung , arvinge till
universums rund, i dig har allting
blivit till, du är dess mål och grund.
Du utgick ur
den Högsta mun
lång före tid och rum,
i ovetbara töcken dold,
där rymden väntar stum.
När vintergator dansade
till ärkeänglars sång,
du flammade i solarna
i årmiljärders gång.
Du speglas i materien,
i skapelsens pupil.
Du ensam känner sanningen
och vet vad Fadern vill.
Du blev i tiden kött och blod,
du lade av din glans,
du blev ett värnlöst barn på jord,
det skönaste som fanss.
Du bröt vårt bröd,
drack bägaren,
du delade vår död.
Du väcktes upp till liv igen
i påskens gryningsglöd.
I dig är vi Guds äkta barn,
du är Guds trohets ja.
Du sitter vid Guds högra hand
till domens ljusa dag.
När universum återföds
i oförstörd gestalt
och barnen når befrielsen,
blir Fadern allt i allt.
Vår död, den siste fienden,
blir lagd under din tron,
och varje stämma klingar rent
i rymdens jubelton.
T A. Piltz 2002 * M E. von Waldstein 2006
universums rund, i dig har allting
blivit till, du är dess mål och grund.
Du utgick ur
den Högsta mun
lång före tid och rum,
i ovetbara töcken dold,
där rymden väntar stum.
När vintergator dansade
till ärkeänglars sång,
du flammade i solarna
i årmiljärders gång.
Du speglas i materien,
i skapelsens pupil.
Du ensam känner sanningen
och vet vad Fadern vill.
Du blev i tiden kött och blod,
du lade av din glans,
du blev ett värnlöst barn på jord,
det skönaste som fanss.
Du bröt vårt bröd,
drack bägaren,
du delade vår död.
Du väcktes upp till liv igen
i påskens gryningsglöd.
I dig är vi Guds äkta barn,
du är Guds trohets ja.
Du sitter vid Guds högra hand
till domens ljusa dag.
När universum återföds
i oförstörd gestalt
och barnen når befrielsen,
blir Fadern allt i allt.
Vår död, den siste fienden,
blir lagd under din tron,
och varje stämma klingar rent
i rymdens jubelton.
T A. Piltz 2002 * M E. von Waldstein 2006
No comments:
Post a Comment