Din kärlek, Jesus, gräns ej vet

Din kärlek, Jesus, gräns ej vet: du
själv oss uppenbarar den nåd som var av
evighet, som är och evigt varar. Där
nöd och sorg ett hjärta tär, där någon tröst och
råd begär , du med din hjälp är nära.

Dem som i världen vilse går,
de trötta och de gamla,
de sjuka , fattiga och små
du vill kring dig församla.
Av det i världen intet var
åt dig ett folk du utvalt har,
som du vill rikt benåda.

Du skänker oss ett nådens år,
du löser träldomsbanden.
Där bland betryckta fram du går
Guds rike är för handen.
Du, Herre, själv dess spira bär,
när du mot oss barmhärtig är.
Du härskar, när du tjäna.

Och stor i himmelriket är
den som din kärlek tvingar,
den som ej tack och lön begär,
men tyst sitt offer bringar,
som går med glädje där du går
och tacksam är att dig han får
med fröjd för intet giva.

T E. Lönegren 1917* M J. Cruger 1653 efter Lyon 1547