Se, kärlek brast , och oljan är utgjuten ,
dess doft uppfyller världens sorgehus.
Din själ, av himmels vällukt lent omfluten,
blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.
Låt kärlek brista, låt dess nardus strömma ,
var icke snål , bered din själ till fest .
Var fröjdefullt överdåd! Låt kärlek tomma sin bästa gärd för själens höge gäst.
T N. Söderblom 1928, vers 1 efter K Gerok 1857
M P. Vretblad 1938
No comments:
Post a Comment