Dina händer är fulla av blommor

 

Dina händer är fulla av blommor

vem var det du tänkte att ge dem till? Mina 

blommor var tänkta för Kristus grav. Men han fanns ej

där och hans grav är tom. Halleluja ,

halleluja , halleluja, halleluja.

Dina lappar är fyllda av sånger.

Säg, var kommer glädjens sång ifrån?

Ifrån graven den tomma, där Jesus låg.

Han som lever nu ger oss glädjens ton.

  Halleluja....

Dina ögon är fyllda av glädje.

Säg, vad du har sett för att på sånt ljus?

De har sett hur vårt liv fick en mening.

Jesus fyller  mörkret med liv och ljus.

  Halleluja...

Jesus, uppstånden är du ibland oss.

Du som lever, lider på jorden nu.

Våra ögon är till för att se dig.

Forma våra händer till tjänst och bön.

  Halleluja....

 T M. Giombini 1970, L Å. Lundberg 1972

MM. Giombini 1970

Nu vilar ett hjärta

 Nu vilar ett hjärta, i ljuset och friden de frågor

som tystnat har fått sina svar, och nödens och ångestens tid 

är förliden för själen, som lyser i Herrens förvar.

Hur ljuvligt att se vad Guds paradis rymmer,

ditt sorgen ej går med sitt mörka begär!

Ej ens med sin isande saknad den skymmer 

den strålande utsikt som himmelen är.

Så anar vi Dig som ett ljus genom tårar,

o Mästare kär, som på Golgata  dog.

Låt skimra i natten den ljuvsta bland vårar!

Låt grönsaker det liv som med Dig 

är oss nog!

O mildaste Jesus med segrarens krona,

oss lys på den väg som till himlen oss för.

Den ende Du är, som vår synd kan försona.

med Dig, utan fruktan , vi lever och dör.

Text : B Setterlind 1978

Musik: Ur Pilgrims-Sånger 1859

Han gick den svåra vägen

 Han gick den svåra vägen  upp till Jerusalem .

Han gick med sina vänner som skulle svika honom snart.

Han gjorde för dem. Han gjorde för dem.

Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem.

Där blev han slagen, hånad och törnekrönt av fienden.

Han teg och led för dem.

Han gjorde det för dem.

Han gick den svåra vägen.

Han bar sitt eget kors.

Han bad” Min Gud, förlåt dem.”

Han led och dog på Golgata.

Han gjorde det för oss,

för alla och för oss.

T B. C.Hallquist 1975• M E. Hovland 1975

O huvud , blodigt , sårat

 O huvud, blodigt, sårat, av hån och smälek 

höjt. O huvud, slaget, fårat, i kamp och

ångest böjt. O huvud som skall siras med

ärans kransens dag, men nu med törne

viras, dig ödmjukt hälsar jag.

O ansikte, du höga ,

som nyss betvang en värld,

din makt nu gäller föga,

din fägring är förtärd,

din glans till intet vorden.

O, vem har släckt den blick 

var ljus allt ljus på jorden 

i  klarhet  övergick?

Den börda du har burit 

min synd och ondska är,

den skörd som du har skurit 

jag sådde, Herre kär.

När skuldens tyngd mig böjer:

se ned till mig i nåd!

Jag vill hos dig förbliva 

som återlöste mig 

och dig mitt hjärta giva

och alltid älska dig.

När, Herre, du mig sluter

uti den kärleks famn,

jag lugn och trygghet njuter 

i denna sälla hamn.

Dig tackar jag mitt hjärta,

min Herre Jesus god,

för all din djupa smärta 

och allt ditt tålamod.

Du vän , för evigt trogen,

dig vill jag mig förtro.

När jag till skörd är mogen,

mig bärga till din ro.

När jag skall lämna världen,

o lämna du ej mig,

och låt vid hädanfärden

min blick ej släppa dig.

När ångest trycker anden

i sista kampens nöd,

kom då och lossa banden,

o Jesus, för din död.

Träd i min sista timma

själv för mitt öga fram.

Ack, låt mig då förnimma

din bil på korsets stam.

Dess drag jag då vill gömma .

Den så dör, han dör väl.

T Arnulf av Löwen 1200- talet, P. Gerhardt 1656, E. Linderholm 1920*,

vers 4 P . Gerhard 1656, S, Ödmann 1793* • M H. L. Hassler 1601