Den korta stund jag vandrar här

 Den korta stund jag vandrar här, vad fruktar 

jag och klagar ? Han den som gode herden

är, han mina steg ledsagar. Han som gav

livet för sin hjord än med sin Ande

och sitt ord är när oss alla dagar.

Jag hör hans röst och känner den 

och går ditt han vill kalla.

De sina känner han igen,

han räknat har dem alla .

Han söker den som vilse far,

den svage i sin famn han tar,

upprättar dem som falla.

Han styrker mig med livets bröd

vid nådens Helga källa ,

där Andens kraft mot sin och död,

där frid och fröjd uppvälla.

Hur mörk min väg bland törnen går,

blott jag ej viker från hans spår 

jag ej skall modet falla.

O du som sade : ”Ingen kan

de mina från mig taga”,

dig mot en värd jag ropar an,

som vill mig från dig draga.

Låt mig ej villas bort från dem

som till din Faders sälla hem

du lovar att ledsaga.

Hur tomt är allt vad världen har,

hur kort dess nöjen vara!

Snart stundar natten, då envar 

Arv oss skall hädan fara.

Och då, vad är lycka  här 

emot det löftet.” Där jag är,

där skall ni också vara”.

T F. M. Franzén 1813*

M Lyon 1547/J. Cruger 1653