Vår blick mot helga berget går, där,
Jesus, du förklarad står i glans så ren som
solens sken och pris av får. Med
fäderna från löftets tid du talar
om din död, din strid , då du ditt kall
fullborda skall och oss förvärva frid. Du
styrker här de dinas tro med försmak
av en salig ro, en helgad fröjd från
himlen höjd, där dina frälsta bo.
Här nere en smärtans dal,
vår hydda av ett bräckligt skal,
av stoft vår dräkt,
vårt liv en fläkt
och himlavägen smal.
Me, Jesus, från din härlighet
du våra sorger ser och vet.
Du lyfter mig
i tron till dig,
till frid och ljuvlighet.
Och fast jag åter måste ned
i sorgedalen, följer med
från glädjens stund
i hjärtats grund
en stila tröst och fred.
En gång, när slutat är allt ve,
skall skyn sig öppna, jag skall se
I evigt ljus
mitt fadershus,
min Gud, min Frälsare.
Då skall min blick ej skämmas mer,
min hydda aldrig brytas ner,
och hunnen dit,
i klädnad vit,
jag allt förklarar ser:
och med Guds folk i paradis
jag talar får på himmelskt vis
om allt hans råd,
hans makt , hans nåd .
Hans namn ske lov och pris!
T E. Evers 1906• M O. Olsson 1916
No comments:
Post a Comment