Den korta stund jag vandrar här

 Den korta stund jag vandrar här , vad fruktar 

jag och klagar ? Han som den goda herden

är, han mina steg ledsagar. Han som gav 

livet för sin  hjord än med sin Ande

och sitt ord är när oss alla dagar.

Jag hör hans röst och känner den

och går ditt han vill kalla.

De sina känner han igen,

han räknat har dem alla.

Han söker den som vilse far,

den svage i sin famn han tar,

upprättar dem som falla.

Han styrker mig med livets bröd 

vid nådens helga källa,

där Andens kraft mot synd och död,

där frid och fröjd uppvila .

Hur mörk min väg bland törnen går,

blott jag ej viker från hans spår 

jag i skall modet fälla.

O du som sade ; ”Ingen kan

de mina från mig taga”

dig mot en värld jag ropar an,

som vill mig från dig draga.

Låt mig ej villas bort från dem

som till din Faders sälla hem

du lovat att ledsaga.

Hur tomt är allt vad världen har,

hur kort dess nöjen bara!

Snart stundar natten, då envar 

av oss skall hädanfara.

Och då, vad är all lycka här 

emot det löftet.”Där jag är,

där ska ni också vara.”

TF.M. Franzén 1813*

M Lyon 1547/J. Cruger 1653