O Gud, som har skapat vind och hav

 O Gud, som har skapat vind och hav att

 sjunga till din ära. vi är ditt folk, åt 

oss du gav ett glädjebud att bära. O

Herre, giv det nya liv där sång och spel får 

välla ur tron, ur glädjens källa.

O Jesus Krist , där du går fram 

sjungs hoppets nya sånger.

Du frihet ger från synd och skam,

till kraft du vänder ånger .

O låt oss då få leva så

att världen ser och känner 

att vi är dina vänner.

O du Guds Ande , kom och sänd 

den eld som kyrkan renar.

Oss alla med den glädje tänd

som oss med lovsång gå

och vittna om ditt rike,

din kärlek utan like.

TT. Littmarck 1975, 1985• M S. Gastorius omkr. 1675

Som sol om våren stiger

 Som sol om våren stiger i makt mot 

himlens höjd och all naturen viger till 

livets nya fröjd, i själens riken.

Anden går fram med vårens bud : nu brister 

alla banden, nu skapar livets Gud.

Som elden guldet renar,

så Andens helga glöd

med själen sig förena.

Vår synd blir glömd och död.

O salighet och fruktan

när Anden kommer när .

O nåderika fruktan,

o eld , som allt förtär.

Vad intet öga spanar,

vad intet öra hör,

vad ingen tanke anar

när Anden hjärtat rör.

ur djupen uppenbaras

från höjden stiger ner:

Guds hemlighet förklaras

och tvivel är ej mer.

Du höga kraft jag längtar 

åt dig att giva mig.

Min ande törstar, trängtar 

att bliva ett med dig.

Din kärleks eld låt tändas,

skriv i mitt bröst din lag.

Min död i liv lät vändas 

min natt bli salig dag.

Guds Ande, du allena 

vårt släkte fria kan,

från självisk lust oss rena

och lösa hatets bann.

Blött du kan folken lära

med skilda tungors ljud 

ett enigt lov hembära 

åt allas Far och Gud.

Du klara  gudomslåga ,

du sol som vår vigt in,

Guds svar på livets fråga,

i våra själar brinn.

O kom att nu oss viga 

till liv som död ej vet ,

men utan gräns skall stiga 

mot okänd härlighet.

T N Beskow 1919*• M Svensk folkvisa /1693

Här en källa rinner

 Här en källa rinner, säll den

 henne finner! Hon är djup och 

klar, gömd , men uppenbar .

Andens törst hon släcker

och i hjärtat väcker 

frid och stilla ro,

kärlek, hopp och tro.

Ja, uti dessa flödet 

gives bot mot döden :

i dess friska flod

blir min vilja god.

Du Guds kärlek källa 

du skall evigt välla,

evigt hälsosam 

skall din flod går fram.

T W. Cowper 1772 B. Ehrenborg- Posse 1854   E. Linderholm 1992 

M Engelsk 1800-talet 

Till härlighetens land igen

 Till härlighetens land igen jag ser dig,

Jesus, fara, men jag på jorden måste än en

gäst och främling vara. Långt från mitt hem jag 

vandrar här, mitt sällskap sorg och möda är.

Långt från min Faders hus jag går,

ack Herre, hur länge?

Men ditt mitt öga inte när 

mitt hjärtas bön sig tränger .

Den outsäglig , innerlig,

skall dela skyn och hinna dig.

En skymt jag då i tro får se 

utav det goda landet,

där du från mig ej skiljes mer,

när löst ur syndabandet 

m

bland helgonen jag fri och glad 

får bo i levande Guds stad.

Där uppe är det ingen natt 

och ingen gråt och smärta.

Där uppe är min högsta skatt,

dit söker sig mitt hjärta:

till himlen och min Frälsare,

till glädjen världen ej kan ge.

Och som du for du komma skall, o Jesus.

hit tillbaka. Jag här vill akta på mitt kall, jag 

bedja vill och vaka. Jag vet ej stund, jag 

vet ej dag, men dagligt dig förbidar jag.

Och salig är den tjänaren 

som du så finner göra,

när sist du komma skall igen:

du honom lovat föra

till ära och odödlighet 

uti din Faders härlighet .

T J. O. Wallin 1816*

MB. Gesius 1605/J. H. Schein 1628