Se, kärlek brast , och oljan är utgjuten,
dess doft uppfyller världens sorgehus.
Din själ, av himmelsk vällukt lent omfluten,
blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.
Låt kärlek brista , låt dess nardus strömma,
var icke snål, bered din själ till fest.
Vad fröjdfullt överdåd! Låt kärlek tömma
sin bästa gärd för själens höge gäst.
T N. Söderblom 1928, vers 1efter K. Gerok 1857
M P. Vretblad 1938
No comments:
Post a Comment