Han lever! O min ande, känn

 Han lever! O min ande, känn din din Herre och din 

din Gud igen. Han lämnat har sitt vilorum, och 

rösten höres som var stum, och handen räckes

som var kall . Han lever, och du leva skall.

Så hör hans röst och tag hans hand,

du främling från ett bättre land,

som provas här en liten tid.

Lyft upp ditt huvud, känn med frid

att prövotiden snart är all.

Han lever, och du leva skall.

Och du som är synden död, vak upp, stå upp, som 

Herren bjöd. Botfärdig kom, och trogen bliv, så 

haver du i honom liv förutan död och

syndafall. Han lever och du lever skall.

Hans ledning föjl och jämn och ljus 

blir vägen till din Faders hus.

Med kärlek, tro och salig hopp

fullborda här ditt vandringslopp 

och sedan i hans armar fall.

Han lever, och du leva skall.

Han framstår i sin härlighet,

och över tid och evighet

går upp rättfärdighetens sol.

Han lever! Himlen är hans stol

och jorden är hans fotapall.

Han lever, och du leva skall.

Och världar skola hava slut,

och stjärnor skola slockna ut

och himlar störta med vår jord;

men dig som tröstat på hans ord

ej når förgänglighetens svall.

Han lever, och du leva skall.

T J.O. Wallin 1819*•M Svensk 1694 / 1695