Bliv kvar hos mig

 Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.

Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.

Då, allting annat sviker och bedrar,

du ende trogne tröstare , bliv kvar.

Som drömmar, flyr , så ilar våra år.

All jordens glädje likt en fläck förgår.

Allt hastar hän mot sin förvandling snar .

Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

Ej blott en blick, ett ord jag beder om.

Nej, som till Emmaus du fordom kom 

och sorgsna bröders tunga börda bar,

kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

Du ensam kan betvinga mörkrets hot 

och giva styrka att stå frestarn mot.

Var stund din närhet jag av nåden har;

i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

Som späd  jag lades i din kärleks famn

och blev välsignad i ditt dyra namn.

Du mig i lämnat, fast på villors stig

jag ofta svik dig. O, bliv kvar hos mig.

Ej fruktar jag, då du är när i nåd.

Då viker smärtan , aldrig fattas råd,

av gravens fasa ej ett spår är kvar,

och döden mist sin udd , när dig jag har.

Ditt kors skall skina på min blick, när sist 

jag somnar in, o Herre Jesus Krist.

Då viker natten, morgon bräcker klar.

I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

T H. F. Lyte 1847, O. Mannström 1920 ( finlandssvensk 

version: A. Ölander 1900) • M W. H. Monk 1861