Bliv kvar hos mig

 Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.

Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.

Då, allting annat sviker och bedrar,

du ende trogne tröstare , bliv kvar.

Som drömmar, flyr , så ilar våra år.

All jordens glädje likt en fläck förgår.

Allt hastar hän mot sin förvandling snar .

Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

Ej blott en blick, ett ord jag beder om.

Nej, som till Emmaus du fordom kom 

och sorgsna bröders tunga börda bar,

kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

Du ensam kan betvinga mörkrets hot 

och giva styrka att stå frestarn mot.

Var stund din närhet jag av nåden har;

i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

Som späd  jag lades i din kärleks famn

och blev välsignad i ditt dyra namn.

Du mig i lämnat, fast på villors stig

jag ofta svik dig. O, bliv kvar hos mig.

Ej fruktar jag, då du är när i nåd.

Då viker smärtan , aldrig fattas råd,

av gravens fasa ej ett spår är kvar,

och döden mist sin udd , när dig jag har.

Ditt kors skall skina på min blick, när sist 

jag somnar in, o Herre Jesus Krist.

Då viker natten, morgon bräcker klar.

I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

T H. F. Lyte 1847, O. Mannström 1920 ( finlandssvensk 

version: A. Ölander 1900) • M W. H. Monk 1861

I denna ljuva sommartid

 I denna ljuva sommartid gå ut, min själ

och glad dig vid den store Gudens gåvor. Se

hur i prydning  jorden står, se, hur för dig och 

mig hon får så underbara håvor .

Av rika löv är grenen full,

och jorden täck sin svarta mull

med sköna gröna kläder.

De fagra blommors myckenhet 

med större frakt och härlighet

än Salomos dig gläder .

Nu växer sås för skördens tid,

och ung och gammal gläds därvid 

och bör Guds  godhet prisa,

som vill i överdådigt mått 

oss människor så mycket gott 

var dag och stund bevisa.

När jag hör trastens klara sång 

när lärkan jublar dagen lång 

högt ovan fält och backar ,

då kan jag icke tiga still.

Min Gud, så länge jag är till

för livet jag dig tackar.

Ack, är det redan här så skönt 

på denna jord, så härligt grönt,

i himmelen,  där Gud berett

vad ingen här i världen sett 

och ord ej kan beskriva.

Ack, att jag redan stod där,

inför din tron, o Herre kär 

och bure mina palmer.

Jag ville du änglars vis

instämma i ditt lov och pris

med tusen psalmer.

Liksom ett träd i sol och regn 

så låt min själ i Andens hägn 

få växa alla dagar 

den sommar som är nåd jag får.

Gud   låt mig bära frukt i år,

den frukt som dig behagar.

Behåll mig till ditt paradis,

och låt mig få dina trognas vis

i dina gårdar grönska.

Låt mig få känna dig allen,

i trohet sann, i kärlek ren,

så vill jag mer i önska .

T P. Gerhard 1665, J. von Duben 1725

C o. Angeldorff  1855, B. G. Hallqvist 1980

M n. Söderblom 2916

Öppna ditt hjärta

 Öppna ditt hjärta, Herre hör vår bön,

du är vår Konung, oss med ära krön,

slösande godhet, i ditt överdåd 

bjud oss att äta brödet, fullt av nåd.

Öppna vårt sinne, dämpa larm och brus,

du blött är sanning, Ord och evighet,

tala förtroligt om din hemlighet.

Öppna vårt hjärta, var dess sanna tröst,

rena med blodet , flutet ur ditt bröst,

locka , berör , bli vår läkedom ,

bygg i vårt inre Andens helgedom.

Öppna din lustgård, bjud till helig fest,

du som är gåvan och för evigt präst, 

kom, du som skapar nytt med maktens ord,

låt oss få smaka vinet på ditt bord.

T  A. Härdelin 1986* M W. Maher ( 1823-1877)

Jesus, vår Herre , du går ibland oss

 Jesus, vår  Herre, du går ibland oss,

ofattbart nära dig kommer vi.

I dina vingars skugga du visar 

vägen, tills faran är förbi.

I allt som är du ville oss tjäna,

I allt som händer, ljuvligt som svårt,

du ville dela öde och villkor,

vårt sår är ditt, ditt blod är vårt.

Du blev min nästa, du kom mig närmare 

än jag kan komma min egen kropp.

Låt mig få bli en bild av din närhet 

för den som saknar mod och hopp.

Fast våra ögon aldrig har sett dig,

fast du är bortom tankarna flykt,

finns du och lovar stå vid ditt löfte 

att bära oss och allt vi byggt.

Inte på andra sedan av jorden 

man innerst inne i hjärtats rum,

mitt i vårt liv, i tingen som sker oss 

ger oss ett ord, var inte stum!

Jesus, vår  Herre, du är vår framtid,

varhelst i världen människor finns.

Följ varje steg, bli kvar vid vår sida,

du som ditt ord och löfte minns.

T A. Piltz 2005 efter H. Oosterhuis 1965

M Nederländsk folkmelodi 

Låt oss glada och i tro

 Låt oss glada och i tro tacka

Gud, ty han är god. Hans barmhärtighet 

och nåd genom alla släkten går.

Han är den som med sitt ord 

skapat himmel och jord 

Hans barmhärtighet och nåd

genom alla släkten går.

Han oss kallat och valt ut

till att bli hans sändebud.

Hans barmhärtighet och nåd

genom alla släkten går.

Han oss hjälper när han ser 

att vi inte orkar mer.

Hans beteende och nåd 

genom alla släkten går.

Därför av allt hjärta nu 

vi tillsammans tackar Gud.

Hans barmhärtighet och nåd 

genom alla släkten går.

T A. Frostenson 1978, efter J. Milton 1623, 1645

M J. Antas omkr. 1790

Jag vet till vem jag satt min tro

 Jag vet till vem jag satt min tro,

jag vill till honom höra. Så 

 vill   jag i hans fotspår gå och leva till hans

ära. Tack för mitt dop! Gud av sin nåd

gjort mig till medlem i sin kyrka

och gett mig Andens styrka.

Jag vet till vem jag satt mitt hopp,

han kan mig inte svika.

Jag är en del av Kristi kropp 

från den skall ej vika.

   Tack för….

Jag vill att han min kärlek får,

han älskar mig till döden .

Var är min väg i världen går,

vi delar samma öde.

   Tack för…

T K. G. Peusquens 1974 efter äldre tysk sång

A. Piltz 2002 • M Bonn (Biexrbaum ) 1826

Sion, sjung till Frälsarns ära

 Sion, sjung till Frälsarns ära , fram till Herden

skall du bära all din lovsång, ren och klar.

Fastän den är alltför ringa skall den ändå 

hög få klinga . Ge det skönaste du har!

Lova honom som dig givit

brödet som ditt liv har blivit 

och som ger åt världen liv,

brödet som vid nattvardsbordet 

räcktes åt de tolv med ordet:

Tag och ät, i mig förbliv!

Detta är vår fröjd, vår ära:

Kristus är oss saligt nära ,

ger sig själv i detta bröd.

När han ger sitt blod att dricka,

tro det, tag det, tvivla icke 

på den gåva han dig bjöd.

Nytt förbund har Herren slutit,

nya påskens bröd han brutit,

Kyrkan föds på denna dag.

Se, förgånget är det gamla,

nytt är folket han vill samla 

kring en ny och evig lag.

Genom denna offerhandling 

sker en underbar förvandling 

fast gestalterna är kvar.

Brödet räcks åt en, åt flera,

ingen får dock mindre, mera.

Helt han ger sig åt envar.

Detta under fattar ingen,

vad som sker är bortom tingen.

Stort är trons mysterium!

Sök ej att förstå och känna 

men låt kärleken dig bränna 

när ditt hjärta blir hans rum.

Änglabrödet skänks åt världen.

Till en kost på levnadsfärden

varje troende det får.

I symboler göms det sanna:

Påskalammet, öknens manna,

Isak som till offret går.

Till Guds måltid bjudes alla.

Jordens folk han velat kalla 

till att bryta samma bröd.

God och ond får del av födan 

fast de går mot skilda öden:

evigt liv och evigt död.

Gode Herde, skänk de dina 

del i dina sår, din pina,

din uppståndelse, ditt liv!

När vi sist skall hädan fara,

må vår vägkost du då vara

och vid vägens slut vår frid.

Du som allt förmår och känner 

och tar vård om dina vänner,

stark och när oss i din hjord.

När vi vandring har fått sluta,

låt oss då tillsammans njuta 

livets måltid vid ditt bord.

T Lauda Sion, Salvatorem , Thomas av Aquino 1263/64, Skyddsengeln1887, C. Broome ,

P. Beskow 1986 • M  J. M. Haydn 1781