Min Frälsare lever

 Min Frälsare lever, jag vet att han 

lever , fast världen har sagt han är död.

Och inget kan skilja mitt hjärta från

honom ej änglar , demoner och nöd.

Min Frälsare lever ,

jag vet att han lever.

Jag honom får möta till sist,

när jag har lagt av mig

min kropp som en klädnad ,

befriad från ångest och brist.

Ej så som man råkar

en främling på gatan

-nej, så som man ser på en vän,

en vän man har drömt om

i nätter och dagar

och äntligen finner igen.

Ja, öga mot öga ,

in klarhet och jubel

och värme och friskhet och glans

vi lever med honom

som här vi har anat.

Vi lever för alltid som hans.

T B. G Hallquist 1977 • M L. Moberg 1979