Sion, sjung till Frälsarns ära , fram till Herden
skall du bära all din lovsång, ren och klar.
Fastän den är alltför ringa skall den ändå
hög få klinga . Ge det skönaste du har!
Lova honom som dig givit
brödet som ditt liv har blivit
och som ger åt världen liv,
brödet som vid nattvardsbordet
räcktes åt de tolv med ordet:
Tag och ät, i mig förbliv!
Detta är vår fröjd, vår ära:
Kristus är oss saligt nära ,
ger sig själv i detta bröd.
När han ger sitt blod att dricka,
tro det, tag det, tvivla icke
på den gåva han dig bjöd.
Nytt förbund har Herren slutit,
nya påskens bröd han brutit,
Kyrkan föds på denna dag.
Se, förgånget är det gamla,
nytt är folket han vill samla
kring en ny och evig lag.
Genom denna offerhandling
sker en underbar förvandling
fast gestalterna är kvar.
Brödet räcks åt en, åt flera,
ingen får dock mindre, mera.
Helt han ger sig åt envar.
Detta under fattar ingen,
vad som sker är bortom tingen.
Stort är trons mysterium!
Sök ej att förstå och känna
men låt kärleken dig bränna
när ditt hjärta blir hans rum.
Änglabrödet skänks åt världen.
Till en kost på levnadsfärden
varje troende det får.
I symboler göms det sanna:
Påskalammet, öknens manna,
Isak som till offret går.
Till Guds måltid bjudes alla.
Jordens folk han velat kalla
till att bryta samma bröd.
God och ond får del av födan
fast de går mot skilda öden:
evigt liv och evigt död.
Gode Herde, skänk de dina
del i dina sår, din pina,
din uppståndelse, ditt liv!
När vi sist skall hädan fara,
må vår vägkost du då vara
och vid vägens slut vår frid.
Du som allt förmår och känner
och tar vård om dina vänner,
stark och när oss i din hjord.
När vi vandring har fått sluta,
låt oss då tillsammans njuta
livets måltid vid ditt bord.
T Lauda Sion, Salvatorem , Thomas av Aquino 1263/64, Skyddsengeln1887, C. Broome ,
P. Beskow 1986 • M J. M. Haydn 1781
