Närmare, Gud, till dig

Närmare, Gud, till dig, närmare dig!
Om det än blir ett kors som lyfter mig,
sjunger jag innerlig; Närmare Gud till dig,
närmare, Gud, till dig, närmare dig!

Döljer för pilgrim trött
solen sitt sken, blir än min huvudgärd
hårdaste sten, skall jag dock drömma mig
närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig!


Där skall nåd du gav stå för min syn
såsom en stege, rest upp emot skyn,
Änglar där vinkar mig närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig, närmare dig.

Vaknade jag reser glad stenen så hård
såsom mitt Betel upp, minnet till vård.
Natten ju förde mig närmare , Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig, närmare dig!

Sist, när jag ställa får uppåt min färd
och jag har bakom mig jordlivets värld,
viskar det än i mig; närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig, närmare dig!