Till härlighetens land igen

Till härlighetens land igen jag ser dig,
Jesus, fara, men jag måste få jorden måste än en
gäst och främling vara. Långt från mitt hem jag
vandrar här, mitt sällskap sorg och  möda är.

Långt från mitt Faders hus jag går,
ack Herre, hur länge?
Men ditt mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sig tränger.
Den outsäglig, innerligt,
skall dela skyn och hinna dig.

En skymt jag då i tro får se
utav det goda landet,
där du från mig ej skiljas mer,
när löst ut syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

Där uppe är det ingen natt
natt och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta  skatt,
dit söker sig mitt hjärta:
till himlen och min Frälsare,
till glädjen ej kan ge.

Och som du får du komma skall, o Jesus,
hit tillbaka. Jag här vill akta på mitt kall , jag
bedja vill och baka . Jag vet ej stund jag
vet ej dag, men dagligt dig förbidar jag.

Och salig är den tjänaren
som du finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
uti din Faders härlighet.

T J. O. Wallin 1816*
M B. Gesius 1605/J.H. Schein 1628