Se, kärlek brast, och oljan är utgjuten ,
dess dopt uppfyller världens sorgehus,
Din själ, av himmelsk vällukt lent omfluten,
blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.
Låt kärlek brista, låt dess nardus strömma,
var icke snål, bered din själ till fest.
Vad fröjdefullt överdåd ! kärlek tömma
sin bästa gärd för själens höge gäst.
T N. Söderblom 1928 , vers 1 efter K. Gerok 1857
M P. Vretblad 1938
No comments:
Post a Comment