När ingen ljusning alls jag finner, när natten aldrig vill ta slut,
när all min kraft, mitt hopp , försvinner , när all min tro
vill också slockna ut,
när marken rämnar på min fot -
var finns ett fäste för min tro.
Du, Herre, lindra kan min smärta.
I tvivlets natt är du mitt ljus.
Du tröstar själv mitt sorgsna hjärta.
med glädje fyller du mitt hus.
Du är mitt fäste och min grund,
du räddar mig i mörkrets stund.
Till dem som sörjer och som klagar
du
kommer än med glädjens bud.
Du fyller deras tunga dagar
med hopp och tillförsikt från Gud.
Vid deras sida fast du står .
Din godhet varar år efter år.
Du är min tröst i natt och fara:
ur mörkret skall din morgon gry.
Ditt rike skall du uppenbara
och tvinga nattens skuggor fly.
På mörkrets välde gör du slut
och leder mig i ljuset ut.
Text : E M. Arndt 1819, J A Hellström 1979
Musik: G Neumark 1641
No comments:
Post a Comment