Att leva i tro , Långt bort om rymder

 Långt bort om rymder  vida ,

längre än solar går, högre än stjärnor tindrar

den bedjandes suckar når.

Anden från stoftets världar 

lyfter sitt vinge par,

klappar på himlaporten , och söker sitt hem, sin Far.

Trång är all världen vida,

hjälplös var jordisk,vän.

Själen får ro och fäste 

allena i himmelen.

Mörkaste natt ska ljusna,

bittraste kval få ro.

lär du dig blott att vandra

på bönernas himlabro.

Ringaste barn som beder

lever oändligt tryggt,

mäktar långt mer än hjälten 

som starkaste fästen byggt.

Måtte vi aldrig glömma,

var vi världen går,

att till Guds eget hjärta 

den bedjandes suckar når.

Augusta Lönborg 1895, J Dahlöf 1916