Som sol om våren stiger

 Som sol om våren stiger i makt mot 

himlens höjd och all naturen viger till 

livets nya fröjd, i själens riken.

Anden går fram med vårens bud : nu brister 

alla banden, nu skapar livets Gud.

Som elden guldet renar,

så Andens helga glöd

med själen sig förena.

Vår synd blir glömd och död.

O salighet och fruktan

när Anden kommer när .

O nåderika fruktan,

o eld , som allt förtär.

Vad intet öga spanar,

vad intet öra hör,

vad ingen tanke anar

när Anden hjärtat rör.

ur djupen uppenbaras

från höjden stiger ner:

Guds hemlighet förklaras

och tvivel är ej mer.

Du höga kraft jag längtar 

åt dig att giva mig.

Min ande törstar, trängtar 

att bliva ett med dig.

Din kärleks eld låt tändas,

skriv i mitt bröst din lag.

Min död i liv lät vändas 

min natt bli salig dag.

Guds Ande, du allena 

vårt släkte fria kan,

från självisk lust oss rena

och lösa hatets bann.

Blött du kan folken lära

med skilda tungors ljud 

ett enigt lov hembära 

åt allas Far och Gud.

Du klara  gudomslåga ,

du sol som vår vigt in,

Guds svar på livets fråga,

i våra själar brinn.

O kom att nu oss viga 

till liv som död ej vet ,

men utan gräns skall stiga 

mot okänd härlighet.

T N Beskow 1919*• M Svensk folkvisa /1693