I denna helga fastetid

 I denna helga fastetid nalkas vi 

dig och ber om frid, förlåtelse, försoning.

Nu är din dag och nådens stund.

Hela ditt folk kring jordens rund sig

reder till din boning. Öppna vårt 

hjärtas slutna rum, väck oss ur själviskhetens 

sömn, ge oss en blick för alla. Låt 

våra hjärtan vidga sig. Ta allt som skiljer 

oss från dig! Vi går dit du vill kalla.

I denna långa ökentid 

vandrar din skara, färdas vi

mot landet som du lovat.

Du som kallat oss hit ut,

folk oss på vägen, att till slut 

vi smakar påskens gåva.

Sörj för de dina, var och en,

att ingen glöms och väcks för sent 

och lämnas kvar på vägen.

Låt ingen prövas allt för hårt,

ingen bli ensam , plågas svårt,

förlora vad han äger.

I denna karga ödemark 

gäller att hålla viljan stark 

och vandra tätt tillsammans.

Boten, försakelsen gör ont,

tär på vår stolthet, tar emot 

när bort från dig vi vandrat.

Gå före oss i eld och moln,

lindra vår törst och stöd vår fot

om ökensanden bränner.

Låt dina källor bryta fram,

trösta oss ljuvligt, håll vår hand,

skänk kraft åt dina vänner.

Låt oss få se vår frihetstid,

snart komma fram och leva i 

riket där du är konung .

Led oss till Kanaan, ditt land,

där allting, vidrört av din hand,

flödar av mjölk och honung,

landet där påskens heta glöd

lever i allt och ingen nöd 

finns mer , och inga tårar.

Den nya sången sjungs där,

sorgen och döden är ej mer,

ditt ansikte vi skådar.

T A Ekenberg 2002 • M M. Greiter 1525