Oändlig nåd mig Herren gav och
än idag mig ger. Jag kommit hem, jag
vilsen var, var blind, men nu jag ser.
Guds nåd, jag skälvde inför den ,
men sedan gav den ro,
och aldrig var den större än
den dag jag kom till tro.
Jag kom ur tvivel, mörka djup,
ur vanmakt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu
skall bära ända fram.
Guds löften ger vår längtan svar,
som klippan är hans ord.
Ej bättre sköld och skydd jag har
i himmel och på jord.
T J. Newton 1779 , A. Frostenson 1983
M Amerikansk /1831
Var inte rädd. Ditt finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd. I sanden finns det spår.
Han älskar dig, han väntar dig ikväll
- en kväll när du förstår hans hemlöshet
och hur han längtar efter dina steg:
från evighet har han stämt möte här.
Var inte rädd. Ditt finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu, men färdas ditt.
En dag skall du bekänna högt hans namn,
hans kärleks frid som ingenting begär.
Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd. Ditt finns en mörklagd hamn,
du ser den inte nu, men färdas dit.
T Y. Eggehorn 1972• M L. Moberg 1974
Gud vår Gud, för välden all högt din
nåd förkunnas skall, att du oss en
konung gett som är vår rättfärdighet.
Se, han kommer, och hans fred
sänks från berg och höjder ned.
Såsom regnet är hans ord,
ger nytt liv åt törstig jord.
Med barmhärtighet hans hand
råda skall från strand till strand.
Han förtryckaren slår ner,
räddning åt de svaga ger.
Lika långt som solen når,
månens glans och havets våg
skall hans välde bredas ut,
folken vandra i hans ljus.
Mot oss alla är han god,
lyssnar till betrycktas rop.
Den som ingen tar sig an
hjälper och beskyddar han.
Lova, lova Herren Gud,
ropa högt hans ära ut!
Den skall hela världen se.
Amen! Låt, o Gud, så ske!
T Efter Ps 72 H. Spegel 1694 , J. L. Runeberg 1857 , A. Frostenson 1976
M Hermhut omkr. 1740
Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman,
medgång och motgång här tätt följes åt.
Skyar med solsken, och suckar med gamman
skiftar alltjämt på vår jordiska stråt.
Jorderiks gull stoft är och mull.
Himlen allen är av salighet full.
Nyckfull är lyckan till väsen och tycke .
Sorgen tar säte i konungens barm;
ofta ett bröst under kosteligt smycke
gömmer sin oro och hemliga harm.
Alla har sitt , hårt eller blitt.
Himlen allena är sorgerna kvitt.
Välde och rikedom, visdom och ära,
ungdom och hälsa i blomstrande år
högt över andra sitt huvud kan bära,
måste dock vissna och läggas på bår.
Natt faller på. Allt skall förgå,
himmelens salighet ensam bestå.
Skönaste rosor på törnbusken glöder,
vackraste ört kan ha gift som förgör.
Kinden kan blomstra, fast hjärtat det blöder,
morgonens glädje om aftonen dör.
Brusande skär hotar oss här.
Himlen är hamnen, och tryggheten där.
Ångest skall bytas i frid som oss gläder.
Plåga skall vändas i hälsa och hopp,
armodet skrudas i rikaste kläder,
svaghet förvandlas till kraft att stå opp.
Ondskan skall stå fängslad i vrå.
Allting kan himmelen omskapa så.
Låt då min loft och min lycka få falla
så som min Fader och Skapare vill.
Avund må tömma sin giftiga galla,
världen bedriva sitt ränkspel därtill.
Sorgen skall dö, salighets frö
växa till blomma på himmelens ö.
T T. Kingo 1681 , O. Wågman 1914, G. Thorsell 1934
T. Fogelqvist 1937, B.G. Hallqvist 1983
M Svensk folkmelodi
När hela jorden sover, Guds
öga vakar än. I nattens tusen
stjärnor vi känner det igen.
När hela jorden sover
och mörkret faller på,
hur ljuvligt att på tänka:
Min Gud mig ser ändå.
När hela jorden sover
han nalkas mig ibland,
i nattens stilla drömmar
ett bud från livets land.
När hela jorden sover
och är tyst kring mig
giv kropp och själ och ande,
o Jesus, ro hos dig.
När hela jorden sover
Guds änglar sjunger här.
Hans ansikte de skådar
och himlen öppen är.
T L. Sandell-Berg 1865, A Piltz 2003 • M J.A. Hultman 1914
Kristus, vår lykta, livets goda
källa, du har för världen öppnat
väg till glädjen, du som med blodet
räddat oss ur dödens eviga mörker.
I våra hjärtan gjut din nåd och godhet,
lys för vårt sinne, låt ej tron förtvina,
liva den låga som av helig kärlek
flammar mot höjden.
Giv oss som gåva tårars rika flöde,
låt våra fastor av din kraft få styrka,
döda med glöden i din Ande synden
i våra lemmar.
Fjärran ifrån oss driv den Ondes anslag,
krossa hans välde med din allmakts spira,
sänd till vårt bistånd från ditt rikes gårdar
reningens Ande.
Gud tillhör äran, evighetens Fader,
enfödde Sonen och Guds helge Ande.
Honom vi prisar som i gudoms enhet
evigt regerar.
T Christe, lux vera , bonitas et vita, 900-talet, A. Härdelin 1985
M P. Schalnreuter 1552
Nu segrar alla trognas hopp: vid änglars
lovsång rinner opp en salig morgonstjärna.
Den stannar över Herrens hus, och folken
skola i dess ljus församla sig så gärna.
Stort ljus, klart ljus nedergjutes, natten slutes,
dagen börjas att kring hela världen spörjas.
I nåd och sanning
bland oss bor
den dolde Guden , mild och stor,
en Frälsare för alla.
Vi skåda nu hans härlighet
som ende Sonens härlighet.
och till hans fötter falla.
Hav tröst,
mitt bröst:
gläds att Ordet
kött är vordet,
Gud förklarad
och hans kärlek uppenbarad.
O gläds , min själ,
och sjung hans pris,
som öppnat dig det paradis
vars port din synd tillslutit.
O gläds att Gud förbarmar sig
och huld förnya vill med dig
förbundet, som du brutit.
Ära
vare
Gud i höjden!
Friden, fröjden,
helig vilje
sig från jorden aldrig skilje.
T S. J. Hedborg 1811, J. O. Wallin 1819• M PH. Nicolai 1599
