Ett barn är oss fött, en son är oss given
och på hans skuldror skall herradömet vila.
Jag bär bud till er om en stor glädje,
en glädje för hela folket.
Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad,
han är Messias, Herren.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
*Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.
T Omkväde Jes 9:6, verser Luk 2:10-11• M E. Hovland 1969
Världens Frälsare kom här, Rena
jungfrun moder är, ty en börd så
underlig , Herre Jesu , hövdes dig.
Nådens under här vi sett,
av Guds Ande är det skett:
Ordet, utav Fadern fött,
har i tiden blivit kött.
Utan synder buren är
den all världens synder bär,
Han , i oskuld född och död,
frälsar oss ur dödens nöd.
Han med himmelsk fröjd och fred
kommit har till jorden ned,
ty han är båd Gud och man,
som oss alla hjälpa kan.
Han från Fadern gången var
och till Fadern han uppfar,
sitter på Guds högra hand,
råder över alla land.
Stor, gudomlig är hans makt,
döden har han nederlagt,
nederlagt i väldigt strid
mörkrets här till evig tid.
Pris ske Gud i himmelshöjd!
Bäre jorden frid och fröjd,
och hans vilja med hans ord
kring all världens bliv spord.
T Veni, Redemptor gentium , Ambrosius 300-talet, M. Luther 1524, Olaus Petri 1536,
J.O. Wallin 1816• M Medeltida hymn /Erfurt 1524
Nu tändas tusen juleljus på
jordens mörka rund. Och tusen, tusen
stråla ock på himlens djupblå grund.
Och över stad och land ikväll
går julens glada bud
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.
Du stjärna över Betlehem,
o låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus.
I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid.
T E. Köhler 1898• M E. Köhler 1898
Jesus från Nasaret går här fram
än som i gången tid, löser ur
vanmakt , ur synd och skam, ger oss sin
kraft och frid : himmelriket är nära.
Fattiga ger han sin rikedom,
läker de slagnas sår.
Den som var bunden och trött och tom
frihet och glädje får:
himmelriket är nära.
Öppna ditt hjärta i bön och bot,
upplåt vart hemligt rum.
Red dig att taga Guds Son emot,
tro evangelium :
himmelriket är nära.
T A. Frostenson 1935• M G. Nordquist 1937
Bereden väg för Herran! Berg, sjunken
djup, stån opp! Han kommer , han som fjärran var
sedd av fädrens hopp. Rättfärdighetens förste,
av Davids hus den störste . Välsignad vare han som kommer i Herrens namn.
Guds folk , för dig han träder,
en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder,
sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro Sanna,
nu ropa : Hosianna!
Välsignad…
Göd dina portar vida
för Herrens härlighet.
Se, folken kring dig bida
att nå din salighet.
Kring jordens länder alla
skall denna lovsång skalla:
Välsignad…
Ej kommer han med härar
och ej med ståt och prakt;
dock ondskan han förfärar
i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider
och segrar , när han lider.
Välsignad…
O folk, från Herren viket
i syndig lust och flärd,
giv akt, det helga riket
ej är av denna värld,
ej av dess vise funnet,
ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad…
Den tron som han bestiger,
är i hans Faders hus .
Det välde han inviger
är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar
blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad…
T F. M. Franzén 1812, 1817
M Svensk variant av tysk folkmelodi/1693
Maria en flicka så ren och ung, blev
moder till Jesus, vår Herre och Kung.
Ave, ave, ave Maria!
Ave, ave, ave Maria!
Från Fadern i himmelen kom Gabriel
till henne med hälsning bebådelsens kväll.
Ave, ave…
Med Josef hon rider lång väg hemifrån ,
i Betlehems stad får hon föda Guds Son.
Ave, ave…
På halmen i stallet, vid krubban av trä
för barnet tre konungar faller på knä.
Ave, ave…
Med jungfru Maria den heliga natt
Gud skänkte till världen sin dyraste skatt.
Ave, ave…
Se, världsalltets Herre nu mitt bland oss bor
hos den som är ringa och på honom tror.
Ave, ave…
På Golgotas kulle vid korset hon står,
ett glödande svärd genom själen hon får.
Ave, ave…
Hon delade smärtan, hon hörde din röst
som talar om frid och ger sargade tröst.
Ave, ave…
Hos Sonen, som ingen förgängelse når,
till sist hon får bo och sin härlighet får.
Ave, ave…
Med solen till klädnad och stjärnor som krans,
hon tronar på månskärans silverna glans.
Ave, ave…
Ett tecken för världen om mening och hopp,
om människans frälsning till ande och kropp.
Ave, ave…
Så bed för oss, Moder, ja bed i vår nöd
om liv åt oss alla, om nåd vid vår död.
Ave, ave…
T ”Lourdes-sången ” , fransk , 1800-talets andra hälft,
vers 1-5 E. Norberg 1974, vers 6-12 A. Ekenberg 1994, A. Piltz 2003
M Fransk, 1800-talets andra hälft
S M. Åberg 2005
Jag tror och bekänner, o Herre, att
här är du verkligen nära, att här är din sanna lekamen ,
ditt heliga dyrbara blod.
Jag tror och bekänner, o Herre,
att här vill du föra oss samman
att inför ditt altare mättas
med enhetens heliga bröd.
Jag beder dig, lär mig, o Herre,
att komma med hela min tomhet,
att stilla min ständiga hunger
i glädjens och trons sakrament.
Jag beder dig, tag mig, o Herre,
jag viger mitt åt din kärlek.
Välsigna min bön och min gärning,
min längtan att helt vara din.
T C. Broome 1980• M O. Risberg 1985
Än finns det en värld. Den lever trots
trots makter av död och fördärv. Ty ordet blev
motsagt, Guds skapelseord och redan satt
yxan i livsträdets rot, men räddningen
sändes oss ovanifrån: Guds enfödde. Son.
I tjänargestalt
kom Ordet till oss och försonade allt,
steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup
och älskade världen tillbaka till Gud.
Det brustna blev helt i hans kärlek till oss
på Golgata kors.
Apostlar gick ut
med budskap till folken att Kristus är Gud.
De lade ett hav mellan maktens hot
och livets i tro på Guds mäktiga Ord:
ur döpelsens hav steg en mänsklighet fram
i tron på hans namn.
Att leva av tro är grenarnas
liv från Olivträdets rot, att bära ett
ok i sitt jordiska kall men själv vara
buren av den som bär allt och svara på
åklagarmakternas dom försoningens ord.
Guds offrade Lamm
ges ut för oss alla som Herren har sagt,
att världen må leva och syndare tro
och förbönen omsluta himmel och jord
Av änglars och människors bön i hans namn
stor jordkretsen fast.
En ångest går fram
och ofreden rister i livsträdets stam.
Då kallar Guds Ande de kristna till bot,
att bedja sig samman at världen må tro .
o, lyft i vår söndrings och vilsenhets natt
försoningens kalk.
T O. Hartman 1980• M G. Aulen 1937
Du delat, o Herre, vår dödliga lott, i
nöden och natten du tårarna sått. Med
syndare åt du, gudomlige gäst , och
bjuder oss alla till måltid och fest.
I lidandes låga du gräddat vårt bröd,
du lockar oss in i ditt liv och din död.
Av vinet, som pressats ur druvorna fram,
bereder du glädje, du segrande Lamm.
Så låt oss förkunna ditt nya förbund
och växa och mogna i provningens stund.
Förvandla vår gåva, oss själva, vårt hopp,
och gör oss, o Kristus, till ett i din kropp.
T A. Härdelin 1986
M Th. Ravenscroft (omkr. 1590-. 1663)
Hör rösten, manande och klar: Ur natten
bryter dagen fram, må mörkrets alla makter fly,
ty Kristus närmar sig i skyn .” Amen.
Var sargad själ må fatta mod
och för sin sjukdom söka bot,
ty nu går morgonstjärnan opp
som skänker åt de slagna hopp.
Se, Lammet nalkas, sänt av Gud
till lösen för all världens skuld.
Så låt oss bedja gråtande
om syndernas förlåtelse.
Må Herren, då han träder fram
en gång i majestät och glans,
ej döma så, som vi förtjänt ,
men visa sin barmhärtighet.
Gud Fadern vare tack och lov,
och ära ske hans ende Son,
och Anden, Herren, Tröstaren,
i evigheters evighet.
Amen.
T Vox clara ecce intonat, 900-talet, A. Härdelin 1985
M Medeltida
O Gud, din stilla , starka makt i tidens
tysta gång du lagt, där gryning tänds kring
bergens krans , där solen står i middagsglans.
Släck ont begär och hat och strid.
Ge kroppen hälsa, hjärtats frid.
Var med oss, led oss där vi går.
Vår dag är din, din dag är vår.
O skapare av evighet,
i Sonen låt barmhärtighet,
i Anden läkedom och frid
oss följa nu och all vår tid.
Amen.
T Rector potens, verax Deus, fornkristen, A. Frostenson 1968• M Medeltida
Gud, ditt folk är vandringsfolket. Själv du
mitt ibland oss går. Du oss leder , du oss stärker ,
när vår väg blir långt och svår. Bröd från himlen ,
bröd från himlen ur din fadershand vi får.
ur din fadershand vi får.
Låt kristallklar källan strömma
med ditt vatten som ger liv.
Bli vår eldstod under natten,
och som dagen molnstod bli.
Starka klippa , starka klippa,
vår tillflykt och vår frid,
vår tillflykt och vår frid.
När jag når de mörka vatten ,
över dem skall färdas ut,
räds jag ej. På andra sedan
finns en värld av sång och ljus.
Där skall lovsång, där skall lovsång
stiga stark som havets brus,
stiga stark som havets brus.
T W. Willie 1745 , A. Frostenson 1976
M J. Hughes 1905
Änglarnas ära, glädjens klara källa ,
Kristus , vår frälsning. Skapare och
Herre, för alla trogna har din
godhet öppnat vägen till riket.
Mikael sänd oss , fridens gode ängel,
låt honom skydda från all nöd och fara
och efter döden leda oss vid handen
in i din tronsal.
Gabriel sänd oss, han som är Guds starkhet,
låt honom driva fienden ifrån oss
och vara nära, då vi i ditt tempel
frambär vår dyrkan.
Rafael sänd oss, läkedomens ängel,
låt honom bistå lidandet och sjuka
och med din olja, gjuten över såren,
bota vår skada.
Låt oss med änglar, helgon och Maria
lovsjunga Fadern , prisa ende Sonen,
tillbedja Anden , Hjälparen och Herren,
nu och för evigt.
T Christe , sanctorum decus angelorum , Hrabanus Maurus ( omkr, 780-856) ? ,
A. Härdelin 1986 • M Rouen 1728
Vi lyfter våra hjärtan till dig, o
Fader vår, i tacksamhet och lovsång
och bön för dessa två. Vi ber dig, låt dem
lämna sig själva i din hand och hjälp dem
hålla loftet som det har gett varann .
Vi tackar för den glädje
som du har gett åt dem .
Välsigna deras framtid,
välsigna deras hem.
Tack, Fader för den kärlek
som gjorde dem till ett,
det största du som gåva
och ansvar åt oss gett.
T E. A. Welch (1862-1932), A Frostenson 1976
MM. Teschner 1614
Den värld som under dödens lagts får bud om
liv och läkedom nu nalkas han som lyfter
bort från tyngda skuldror syndens ok. Amen.
Vad Guds profeter lovade
blir verklighet i Nasaret,
när ängeln bär sitt budskap fram
och undret sker av Andens kraft.
I tro Maria tog emot
som fruktbar säd sin Herres ord;
så slöts av Jungfruns sköte han
som världen all ej rymma kan.
Din, Kristus, är all härlighet,
du Faderns Son av evighet
som Jungfrun genom Andens nåd
gav oss och världens alla folk . Amen.
T Agnoscat omne saeculum 600-700- talet .
A. Härdelin 1985 • M 1400-talet /Spangenberg 1568
Så älskade Gud världen all att han
gav sin ende Son, att var och en som på
honom tror skall ha ett evigt liv.
Ty däri består kärleken,
ej att vi först har älskat Gud,
men där uti att han älskat oss
och sånt till oss sin Son.
Ja, däri har Guds kärlek stor
blivit uppenbar för oss,
att till försoning för all vår synd
han sände oss sin Son.
Han sände till oss Jesus Krist
att på honom vi skulle tro.
Må vi förbli i hans kärleks kraft
och han förbli hos oss.
T B. Ehrenborg-Posse 1856 , J. H. Åberg 1983 • M Genève 1551 /1856
Helige Fader, svara mig , långt har jag
irrat bort från dig. Tvivel och hunger själen
härjar , och gift och törne hjärtat sargar.
Mildaste Fader, skona mig,
främmande blev jag för mig själv.
Fri från din lag jag ville vandra,
befriad från att se de andra.
Godaste Fader, rädda mig,
tänk på ditt barn , jag söker dig.
Larmade tomhet gjort mig illa,
och bara du kan oron stilla.
Älskade Fader, bota mig.
Åren flyr undan: utan dig
mister jag målet för min längtan,
min Gud, mitt allt, min heta trängtan.
Himmelske Fader, se på mig,
jag vill stå upp och gå till dig.
Låt mig förkrossas och bli helad
och friden med de andra dela.
Käraste Fader, tröttna ej!
Din gode Ande lede mig.
Jag var förlorad men är funnen,
min skuld utplånad , glädjen vunnen.
T A. Piltz 2003 • Genève 1542 /C. Ulenberg1603
Ros, med dagg av idel godhet, stjärna,
skimrande av klarhet, o Birgitta .
Nådens kärl! Skänk med daggen Himles
kärlek några stänk av Livets
renhet in i denna tårevärld.
Kristus rådde dig och ledde
i sin godhet, i sin trohet
dina steg från unga år .
Du var följsam. I hans vingård
växte du och fann ditt fäste
högre än vad tanken når.
Herren vrede , Herren mildhet,
viljans enhet , hjärtats renhet ,
Kristi kärleks fasta band
gav ditt ord, din gärning styrka
att i honom och hans kyrka
visa väg till livets land.
T Rosa, rorans bonitatem, Nils Hermansson (1326-1391), vers 1B. Setterlind omkr .1970,
vers 2 och 3 A. Piltz 1994 • M N. de Goede 1973 e Nils Hermansson (1326 - 1391)
Vår ära är vår Herres Jesu Kristi kors,
vår räddning , vårt liv och vår uppståndelse.
Kristus Jesus ägde Guds gestalt *
men vakade inte över sin jämlikhet med Gud
utan utblottade sig och antog en tjänares gestalt,*
då han blev människornas like.
Han som till det yttre var son en människa *
ödmjukade sig och blev lydig intill döden, döden på ett kors.
Därför har Gud upphöjt honom över allting *
och givit honom namnet över alla namn.
För att alla knän skall böjas i Jesu namn,*
i himmelen och på jorden och under jorden,
och för att alla tungor skall bekänna *
att Jesus Kristus är Herre Gud Fadern till ära.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,*
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.
** I vers 4 ( Ära vare Fadern och Sonen..) används psalmtonens första och sista del.
T Omkväde efter introitus Nos autem gloriari ( gfr Gal 6: 14 , verser Fil 2:6 -11
M efter slavisk tradition
Prisa Kristus, livets Herre, Segraren på korsets stam!
Kom till honom med din hyllning,
bär ditt lovsångsoffer fram. Prisa honom,
ära honom , Räddaren, Guds rena Lamm.
Livets själv kan inte döljas
under stenens döda tyngt.
Anden spränger gravens hölje
ut mot himmelrikets rymd.
Väg på väg av jubel följer
i Guds änglars segerhymn.
Prisa Herden, han som samlar,
vårdar, mättar , bär sin hjord,
han som våra vägar vandrar,
livets Bröd och livets Ord,
vännen, mästaren och världen,
födan själv vid nådens bord.
Livets träd har korset blivit ,
skänker oförgänglighet .
I dess skugga kyrkan växer.,
tills hon når fullkomlighet.
Prisa givaren och gåvan,
prisa Guds Treenighet.
Äran tillhör Gud och Lammet,
utsett före skapelsen.
Alla folk skall tillbe honom,
lyfta ur bedrövelsen,
prisa , ära, älska honom,
frälsa ur förgängelsen.
T A. Piltz 2010 , fritt efter H F. Lyte 1793- 1847 • M M J. Goss 1869
Den korta stund jag vandrar här, vad fruktar
jag och klagar ? Han den som gode herden
är, han mina steg ledsagar. Han som gav
livet för sin hjord än med sin Ande
och sitt ord är när oss alla dagar.
Jag hör hans röst och känner den
och går ditt han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla .
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.
Han styrker mig med livets bröd
vid nådens Helga källa ,
där Andens kraft mot sin och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet falla.
O du som sade : ”Ingen kan
de mina från mig taga”,
dig mot en värd jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem
som till din Faders sälla hem
du lovar att ledsaga.
Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
Arv oss skall hädan fara.
Och då, vad är lycka här
emot det löftet.” Där jag är,
där skall ni också vara”.
T F. M. Franzén 1813*
M Lyon 1547/J. Cruger 1653
Hur ljuvt det är att komma till Herrens
tempelgård , där trogna själar blommar som
liljor i hans vård . Man ser hur skära kalkar
för Gud öppna står, och himmelsk
dagg hem svalkar, att liv kraft de får.
Hur kärt i Andens enhet
att dem tillsammans se
i trohet och i renhet
åt Herren offer ge .
När de Guds lov upphöjer
på denna fridens ort ,
vem är väl som dröjer
och stannar vid dess por?
Träd in att se och smaka
hur ljuvlig Herren är,
att bedja och att vaka
med hans utvalda där.
Där ute lever flärden
så glädjelös och tom;
ack , ringa fröjd ger världen
emot Guds rikedom.
Ej vill jag vandra fjärran
till mörker bort från dag .
Mitt ljus , det är av Herren,
min sol uppsöker jag.
Inför hans anlet klara
vill i hans hus jag bo.
Där är mig gott att vara,
där har mitt hjärta ro.
T J. L. Runeberg 1857 • M J. G. Lotscher 1795
Helige Josef himlens vän, du som blev
vald att vakta Ordet, du tog emot Immanuel
i din boning på jorden.
Helige Josef, drömmens man,
änglar viskar i ditt öra.
Vägen du ut ur faran fann,
himlens råd får du höra.
Helige Josef, trogne man,
utan att helt förstå Guds tankar
värnar du ömt Marias barn.
Gud dig lyder på jorden!
Helige Josef , tyste man,
träget du bär din vardags börda.
Skaparens verk fullbordar du
med ditt arbete möda.
Helige Josef, tröstens man,
stödet när dödens skuggor faller ,
Visa oss vägen till din son
han är löftet som gäller.
Helige Josef, bönens man,
bed att Guds verk fulländas i oss,
det som i ditt beskydd en gång
tog sin början på jorden.
T A. Piltz 2003 • M J Bethier ( 1923- 1994)
Halleluja ! Sjung om Jesus , han är den som spiran bär.
Halleluja! Han är makten , hans allena segern är. Hör , sångerna från Sion
brusar som en mäktig flod. Jesus alla folk och stammar återlöste med sitt blod.
Halleluja! Ingen ensam,
ingen hjälplös lämnats kvar.
Halleluja! Tron sin tillflykt
och sitt ljus i Jesus har.
Fastän skyar honom lyfte
bort och ingen honom ser,
glömmer vi ej vad han lovat:
”Alltid skall jag bo hos er.”
Halleluja! Du som bjuder
syndare till bords med dig!
Halleluja! Öppnad famnen
är för alla och för mig.
Över jordens vidd din förbön
genom dag och natt oss når.
Bed för mig inför din Fader,
du som vid hans sida står!
Halleluja! Konungarnas
konung är du och förblir .
Halleluja! Född av kvinna
är du och du blev som vi.
Stor din härlighet i himlen,
speglad över hav och jord ;
störst när ner bland oss du stiger
och oss mättar vid ditt bord.
T A. Frostenson 1967, efter W. C. Dix 1866 • M R. H. Prichard 1831 , 1855
Här en källa net, säll den henne
finner ! Hon ör djup och klar ,
gömd, men uppenbar .
Andens törst hon släcker
och i hjärtat väcker
frid och stilla ro,
kärlek, hopp och tro.
Ja, uti dess flödet
gives bot mot döden:
i dess friske flod
blir min vilja god.
Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.
Text: W.Cowper 1772, Betty Ehrenborg- Posse 1854,
E Linderholm 1920
Musik: Engelsk 1800-talet
Långt bort om rymder vida ,
längre än solar går, högre än stjärnor tindrar
den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar
lyfter sitt vinge par,
klappar på himlaporten , och söker sitt hem, sin Far.
Trång är all världen vida,
hjälplös var jordisk,vän.
Själen får ro och fäste
allena i himmelen.
Mörkaste natt ska ljusna,
bittraste kval få ro.
lär du dig blott att vandra
på bönernas himlabro.
Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.
Augusta Lönborg 1895, J Dahlöf 1916
Barn av Guds kärlek. ung som paradiset,
innan vår skuld än från dess ljus oss drivit,
är du , Maria, ödmjuk. högt benådad.
Under ditt hjärta
Jesus har du burit .
Genom dit hjärta
Änglars svärd har skurit.
Du stod vi korset,
du såg smärtans stunder,
och närmast nådens under.
För du trodde,
du bland en otalig
skara av helgon
nu blir prisad salig ,
lyft av en lovsång
stark som hav och floder.
Du är vår syster,
du är Herrens moder.
A Frostenson 1961
T Sörenson 1961
O, hur saligt att få vandra hemåt
vid vår Faders hand. Snart vi slutat ökenfärden
och går in i Kanaans land.
Härligt sången där skall brusa, stark som dåne
av en vattuflod: Äran tillhör Gud och
Lammet, som oss vunnit med sitt blod.
Här vid älvarna i Babel
tystnar ofta nog vår sång,
men vi väntar bättre dagar
i Jerusalem en gång.
Härligt sången där…
Intet mörker där skall vara
inga tårar ingen nöd,
ingen synd och ingen plåga,
ingen djävul, ingen död.
Härligt sången där…
Här vi skiljs ifrån varandra,
här är möda , sorg och strid,
men uti den gyllne staden
snart vi mötas får i frid.
Härligt sången där…
O, må ingen bli tillbaka
här i denna mörka värld .
Må vi alla där få mötas
efter slutade pilgrimsfärd.
Härligt sången där…
T J. Blomquist, P. Ollen 1876• M R. Lowry 1864
Herren kommer i makt och glans, och hans
tjänares ögon skall skåda ljuset.
1 Höj, ni portar , era huvuden,
höj er , ni eviga dörrar ,*
för att ärans konung må tråda in.
Vem är du ärans konung?
Det är Herren Sebaot,*
han är ärans konung.
*Omkvädet upprepas av församlingen och sjung efter varje vers.
T Omkväde jfr Jes 40:10; 35:5, verser Ps 24:7-8a, 10bc• M L. Åberg 2005
Du är vår glädje, himlens nya stjärna,
Solen du föder, han som är ditt upphov:
möt nu de svaga, räck oss
hjälparhanden, jungfru Maria.
Du är den stege Gud har rest mot himlen:
ned steg från höjden Konungen till jorden,
vi vänder åter, bärande i famnen
himmelska gåvor.
Hör vad Guds änglar, helgon och profeter,
Herrens apostlar och de trognas skara
enigt förkunnar : Du är rikets främsta,
tätt vid Guds sida.
Låt oss besjunga himlens Gud och Herre,
som på ditt huvud satt sitt rikes krona.
O högra Drottning, moder för oss alla,
du är vår glädje.
T Gaudium mundi, nova stella caeli, Petrus Damiani(1007-1072),
A. Härdelin 1985 • M Chartres 1784
Detta är den dag som Herren har gjort. Halleluja, halleluja.
Halleluja, halleluja, halleluja.
1Tackar Herren, ty han är god,*
evigt varar hans nåd.
2 Så må Israel säga,*
evigt varar hans nåd.
3 Så må Arons hus säga,*
evigt varar hans nåd.
4 Så må det som fruktar Herren säga,*
evigt varar hans nåd.
8 Bättre att ta sin tillflykt till Herren,*
än att förlita sig på människor.
9 Bättre att ta sin tillflykt till Herren *
än att förlita sig på de mäktiga.
T Ps 118:1-4, 13-17, 21-27a, 28-29; omkväde 1v.24•M 1-2 Gregoriansk , bearb.
13 Man stöter mig hårt, för att jag skall falla,*
men Herren hjälper mig.
14 Herren är min styrka och min lovsång,*
han blev min räddning.
15 Man sjunger med jubel om seger i rättfärdigas läger:*
Herren högra hand gör mäktiga ting.
16 Herrens högra hand är upplyft,*
Herrens högra hand gör mäktiga ting.
17 Jag skall inte dö utan leva *
och berätta om Herrens gärningar.
21 Jag tackar dig för att du svarade mig *
och blev min räddning.
22 Stenen som husbyggarna ratade *
har blivit en hörnsten.
23 Herren har gjort den till detta,*
underbar är den i våra ögon.
24 Detta är den dag som Herren har gjort,*
låt oss nu jubla och vara glada!
25 Herre, hjälp oss, *
Herre, låt det gå oss väl.
26 Välsignad som kommer i Herrens namn.*
Vi välsignar er från Herrens hus.
27 a Herren är Gud, han gav oss ljus.
28 Du är min Gud, och jag vill tacka dig,*
min Gud, jag vill höja ditt lov.
29 Tacka Herren, ty han är god,*
evigt varar hans nåd.
Påskvakan ( efter episteln och påsken stora Halleluja); Påskdagen : v. 1-2 , 16-17, 22-23•
Påsksönd. årgång. A och B: v. 2-4 , 13-15,22-24•
2 påsksönd. årg. C: v. 2-4, 12-24, 25-27a• 4 påsksönd. årg. B: v. 1,8-9, 21-23,26,28,29
Som sol om våren stiger i makt mot
himlens höjd och all naturen viger till
livets nya fröjd, i själens riken
Anden går fram med vårens bud: nu brister
alla banden, nu skapar livets Gud.
Som elden guldet renar,
så Andens helga glöd
med själen sig förenar.
Vår synd blir glömd och död.
O salighet och fruktan
när Anden kommer när.
O nåderika tuktan,
o eld , som allt förtär.
Vad intet öga spanar,
vad intet öra hör,
vad ingen tanke anar
när Anden hjärta rör,
ur djupen uppenbaras,
från höjden stiger ner:
Guds hemlighet förklaras
och tvivel är ej mer.
Du höga kraft, jag längtar
åt dig att giva mig.
Min ande törstar, trängtar
att bliva ett med dig.
Din kärleks eld låt tändas,
skriv i mitt bröst din lag.
Min död i liv låt vändas,
min natt bli salig dag.
Guds Ande, du allena
vårt släkte fria kan,
från självisk lust oss rena
och lösa hatets bann.
Blott du kan folken lära
med skilda tungors ljud
ett enigt lov hembära
åt allas Far och Gud.
Du klara gudomslåga,
du sol som vår vigt in,
Guds svar på livets fråga,
i våra själar brinn.
O kom att nu oss viga
till liv som död ej vet,
men utan gräns skall stiga
mot okänd härlighet.
T N. Beskow 1919*• M Svensk folkvisa/1693
O vilken glädjerik, strålande högtidsdag,
låt oss med allt Guds folk sjunga vår
Herres lov, ty under änglasång
har han som segrare bestigit
himlens högra tron. Amen.
Han som i blodig kamp krossade dödens makt
skänker nu mod åt dem som ännu kämpar här,
han som till härlighet lyftes från jorden upp
en gång till dom skall träda fram.
Hör dina tjänare: Led med din starka hand
oss genom natt och nöd fram mot din klarhets dag,
då skall din stränga blick tränga i hjärtat in,
då segrar sanning över lögn.
Du är vår rikedom, mäktige Skapargud,
Kristus, du ende Son , Ande och Hjälpare,
du som med gudoms glans råder i evighet,
o godhet, o Treenighet!
Amen.
T Festum nunc celebre magnaque gaudia , Hrabanus Maurus ( omkr . 780-856)?
A. Hardelin 1985 • M O. Risberg 1985
Han lever ! O min ande, känn din Herre och din
Gud igen. Han lämnat har sitt vilorum, och
rösten höres som var stum, och handen räckes
som var kall. Han lever, och du leva skall.
Så hör hans röst och tag hans hand,
du främling från ett bättre land,
som prövas här en liten tid.
Lyft upp ditt huvud, känn med frid
att prövotiden snart är all.
Han lever, och du leva skall.
Och du som i synden död, vak upp, stå upp, som
Herren bjöd. Botfärdig kom , och trogen bliv, så
haver du i honom liv förutan död och
syndafall . Han lever, och du leva skall.
Hans ledning följ, och jämn och ljus
blir vägen till din Faders hus.
Med kärlek, tro och salig hopp
fullborda här ditt vandringslopp
och sedan i hans armar fall.
Han lever, och du leva skall.
Han framstår i sin härlighet,
och över tid och evighet
går upp rättfärdighetens sol.
Han lever! Himlen är hans stol
och jorden är hans fotapall.
Han lever, och du leva skall.
Och världar skola hava slut,
och stjärnor skola slockna ut
och himlar störta med vår jord;
men dig som tröstat på hans ord
ej når förgänglighetens svall.
Han lever, och du leva skall.
T J. O Wallin 1819• M Svensk 1694 /1695
Till himlen Herren Jesus for, Halleluja ,halleluja, halleluja.
Han nu hos Gud, sin Fader, bor . Halleluja, halleluja, halleluja.
På korset med sin bittra död,
Halleluja, halleluja, halleluja,
Han hela världen återlöst.
Halleluja, halleluja.
Så stor hans kärlek till oss var.
Halleluja, halleluja.
Att rädda oss sitt liv han gav.
Halleluja, halleluja.
Sin Fader har han blivit lik.
Halleluja, halleluja.
Hans konung är i himmelriket.
Halleluja, halleluja .
Till var och en av oss han ser,
halleluja, halleluja,
och hos sin Fader för oss ber.
Halleluja, halleluja.
T Latinks sång 1500-talet, A. Frostenson 1977
M Svensk 1697
Kristus är uppstånden, halleluja
han har segrat över döden, halleluja.
Kristus Jesus har gjort dödens makt om intet
och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset.
God har krönt honom med härlighet och ära,
allting har han lagt under hans fötter.
Stenen som husbyggarna ratade
har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta,
underbar är den i våra ögon.
Detta är den dag som Herren har gjort,
låt oss nu jubla och vara glada!
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.
Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.
T område jfr 2 Tim 1:10, verser jfr 2 Tim 1:10; Heb 2:9, 8; Ps 118:22-24
ME. Hovland 1969
Dina händer är fulla av blommor
vem var det du tänkte att ge dem till? Mina
blommor var tänkta för Kristus grav. Men han fanns ej
där och hans grav är tom. Halleluja ,
halleluja , halleluja, halleluja.
Dina lappar är fyllda av sånger.
Säg, var kommer glädjens sång ifrån?
Ifrån graven den tomma, där Jesus låg.
Han som lever nu ger oss glädjens ton.
Halleluja....
Dina ögon är fyllda av glädje.
Säg, vad du har sett för att på sånt ljus?
De har sett hur vårt liv fick en mening.
Jesus fyller mörkret med liv och ljus.
Halleluja...
Jesus, uppstånden är du ibland oss.
Du som lever, lider på jorden nu.
Våra ögon är till för att se dig.
Forma våra händer till tjänst och bön.
Halleluja....
T M. Giombini 1970, L Å. Lundberg 1972
MM. Giombini 1970
Nu vilar ett hjärta, i ljuset och friden de frågor
som tystnat har fått sina svar, och nödens och ångestens tid
är förliden för själen, som lyser i Herrens förvar.
Hur ljuvligt att se vad Guds paradis rymmer,
ditt sorgen ej går med sitt mörka begär!
Ej ens med sin isande saknad den skymmer
den strålande utsikt som himmelen är.
Så anar vi Dig som ett ljus genom tårar,
o Mästare kär, som på Golgata dog.
Låt skimra i natten den ljuvsta bland vårar!
Låt grönsaker det liv som med Dig
är oss nog!
O mildaste Jesus med segrarens krona,
oss lys på den väg som till himlen oss för.
Den ende Du är, som vår synd kan försona.
med Dig, utan fruktan , vi lever och dör.
Text : B Setterlind 1978
Musik: Ur Pilgrims-Sånger 1859
Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem .
Han gick med sina vänner som skulle svika honom snart.
Han gjorde för dem. Han gjorde för dem.
Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem.
Där blev han slagen, hånad och törnekrönt av fienden.
Han teg och led för dem.
Han gjorde det för dem.
Han gick den svåra vägen.
Han bar sitt eget kors.
Han bad” Min Gud, förlåt dem.”
Han led och dog på Golgata.
Han gjorde det för oss,
för alla och för oss.
T B. C.Hallquist 1975• M E. Hovland 1975
O huvud, blodigt, sårat, av hån och smälek
höjt. O huvud, slaget, fårat, i kamp och
ångest böjt. O huvud som skall siras med
ärans kransens dag, men nu med törne
viras, dig ödmjukt hälsar jag.
O ansikte, du höga ,
som nyss betvang en värld,
din makt nu gäller föga,
din fägring är förtärd,
din glans till intet vorden.
O, vem har släckt den blick
var ljus allt ljus på jorden
i klarhet övergick?
Den börda du har burit
min synd och ondska är,
den skörd som du har skurit
jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer:
se ned till mig i nåd!
Jag vill hos dig förbliva
som återlöste mig
och dig mitt hjärta giva
och alltid älska dig.
När, Herre, du mig sluter
uti den kärleks famn,
jag lugn och trygghet njuter
i denna sälla hamn.
Dig tackar jag mitt hjärta,
min Herre Jesus god,
för all din djupa smärta
och allt ditt tålamod.
Du vän , för evigt trogen,
dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
mig bärga till din ro.
När jag skall lämna världen,
o lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När ångest trycker anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.
Träd i min sista timma
själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
din bil på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma .
Den så dör, han dör väl.
T Arnulf av Löwen 1200- talet, P. Gerhardt 1656, E. Linderholm 1920*,
vers 4 P . Gerhard 1656, S, Ödmann 1793* • M H. L. Hassler 1601
Se, vi går upp till Jerusalem i
heliga fastetider att skåda hur Jesus
Krist, Guds Son, i syndares ställe lider.
Se, vi går upp till Jerusalem.
Vem går att med Herren vaka
och, såsom vår himmelske Fader vill,
den smärtfyllda kalken smaka?
Se, vi går upp till Jerusalem,
till frälsarens kors och pina,
till Lammet, som offras
för världens skuld,
för dina synder och mina.
Se , vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt att där han är,
där skall vi med honom vara.
Text: P Nilsson 1906*
Musik: Nordisk folkmelodi/ Arrebos psaltare 1627
Jesus, du mitt liv, min hälsa,
Jesus, du för mig är död.
För att mig från mörkret frälsa
gick du ut i natt och nöd.
Intet kan mig nu fördärva.
Liv och glädje får jag ärva. Pris och
ära tillhör dig, Jesus, du som dog för mig.
Du, min Jesus , måste höra
smädelser och hot och hån.
Band och bojor fick du bära,
du som är Guds egen son,
för att mig från banden lossa,
mina tunga kedjor krossa .
Pris och ära tillhör dig,
Jesus, du som dog för mig.
Du fick lida kval och pina,
törnet gav dig djupa sår.
För att läka såren mina
fick du böjd och blodigt stå.
Du fick bära korsets plåga.
Jag fick liv och hopp som gåva.
Pris och ära tillhör dig,
Jesus, du som dog för mig.
Nu dig tackar allt mitt hjärta,
Jesus, för din bittra nöd,
för din ångest, för din smärta,
för ditt kors och för din död.
Tack för allt det bittra, svåra
som du led för synder våra.
Pris och ära tillhör dig,
Jesus, du som dog för mig.
Text E. Hamburg 1653, E Norenius 1675,
JA Hellström 1979
Musik:1676
O gränslösa frälsning, o djupa päste hav
av nåd och av kärlek som Kristus oss gav!
För världens försoning din våg väller fram . Du
flödar för alla, du flödar för alla,
du flödar för alla. O, kom över mig!
Min synd den var mycken, mot
buden jag bröt.
Hur bittra de tårar av ånger jag göt !
Men fåfängt jag gråter. Blott
Golgatas våg
fullkomligt kan rena,
/:fullkomligt kan rena-:/
o, kom över mig!
Av frestelser uppfyllt , av
fruktan och skam
mitt liv utan glädje och nytta flöt
fram.
Jag tror något bättre mig väntar
helt visst,
om renande vågen,
/:om renande vågen:/
blott nådde min själ.
O, gränslösa kärlek! Hur ofta jag stod
i längtan på stranden med uppgivet mod.
På nytt jag nu står vid ditt svallande hav.
Jag vänder ej åter,
/:jag vänder ej åter:/
förm renad jag är.
Nu havet sig höjer, dess vågor jag ser.
Ett bud om Guds frälsning och frihet ger.
Jag skyndar mig ned i den svallande våg.
Guds kärlek mig möter ,
/:Guds kärlek mig möter:/
och renar min själ.
Och nu, halleluja, mitt liv från i dag
jag avskiljer, helgar till Herrens behag.
Hans kärlek än flödar så maktgirig och rik
till fullkomlig frälsning,
/:till fullkomlig frälsning:/
för dig och för mig.
Text W Booth 1893, J Appelberg 1894,
Karin Hartman 1984
Musik: Skotsk
Lev för Jesus, intet annat är dock värt att kallas liv.
Åt den vännen framför andra hjärtats första kärlek giv.
Giv dig helt , ty det begär han.
Själv han gav sig helt åt dig,
när han, fattig och föraktad,
gick här nere korsets stig.
Giv dig helt, och vet att ingen
än förlorat däruppå.
Lev för Jesus, tills du salig
in uti hans ro får gå.
När ingen ljusning alls jag finner, när natten aldrig vill ta slut,
när all min kraft, mitt hopp , försvinner , när all min tro
vill också slockna ut,
när marken rämnar på min fot -
var finns ett fäste för min tro.
Du, Herre, lindra kan min smärta.
I tvivlets natt är du mitt ljus.
Du tröstar själv mitt sorgsna hjärta.
med glädje fyller du mitt hus.
Du är mitt fäste och min grund,
du räddar mig i mörkrets stund.
Till dem som sörjer och som klagar
du
kommer än med glädjens bud.
Du fyller deras tunga dagar
med hopp och tillförsikt från Gud.
Vid deras sida fast du står .
Din godhet varar år efter år.
Du är min tröst i natt och fara:
ur mörkret skall din morgon gry.
Ditt rike skall du uppenbara
och tvinga nattens skuggor fly.
På mörkrets välde gör du slut
och leder mig i ljuset ut.
Text : E M. Arndt 1819, J A Hellström 1979
Musik: G Neumark 1641
Maria , vårt värn i himmelens ljus, du ber för oss
syndare alla. Du heliga ros, du gyllene hus,
bevara av Gud från att falla, o bed för ditt folk, ge
styrka och tröst närhelst vi vill dig åkalla.
Maria, vår fru ,
befaller jag mig
och Kristi fem
särmärken klara.
O himmelens Gud,
bevara min stig
idag ifrån synder och fara.
Ja, hjälp mig att vandra
mot målet, till dig,
med dem som de dina vill vara.
Gud Fader och Son
och helige Ande,
högt lovad bland
helgonens skara,
han signe oss nu
med allsmäktig hand,
vårt värn mot all ofärd och fara.
Han före oss sist
till det saliga land
där dagen för evigt skall vara.
Text: Nordisk från medeltiden, B D Assarsson 1892-1955, Bearb
Musik: Medeltida nordisk folkmelodi/ Köpenhamn 1569
Gud, ditt folk, är vandringsfolket.
Själv du mitt ibland oss går. Du
oss leder, du oss starker ,
när vår väg blir lång och svår. Bröd från himlen,
bröd från himlen ur din fadershand vi får., ur din fadershand vi får.
Låt kristallklar källan strömma
med det vatten som ger liv.
Blir vår eldstod under natten,
och om dagen molnstod bli.
Starka klippa, starka klippa,
/: var vår tillflykt och vår frid, :/
När jag når de mörka vattnen .
över dem skall färdas ut,
räds jag ej. På andra sidan
finns en värld av sång och ljus.
Där skall lovsång, där skall lovsång
/: stiga stark som havets brus.:/
Text: W Williams (1700-talet), A Frostenson 1976
Musik: J Hughes 1907
Gud från ditt hus , vår tillflykt , du oss kallar
ut i en värld där stora risker väntar. Ett med din
värld , så vill du vi skall leva . Gud gör oss djärva.
Lyft oss , o Gud , ur våra tröga vanor.
Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget , ge oss kraft att älska.
Gud, gör oss fria!
Ge oss din blick ör dolda möjligheter .
Ge fantasi att finna nya medel,
Gud , i din tjänst för fred och bröd åt alla.
Gud, gör oss kloka.
Människors krav skall pressa oss , och tvivel ,
oro och jäkt skall tynga våra sinnen.
Låt oss då känna att din kärlek bär oss.
Gud, gör oss glada!
Text F Kaan 1968, Britt C Hallqvist 1970
Musik Chartres 1784
När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår med nåd och tröst från världens
ljus , från konungen av Davids hus.
Idag densamme som igår,
han bryter bojor, helar sår .
Mot själens armod , folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.
Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd,
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig.
Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt , för ljus och frid.
Säll den hans maning , följa vill,
ty honom hör Guds rike till.
Snart denna världens tid förgår ,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.
T E. Evers 1914 • M J. Cruger 1640
